Once in a lifetime
Hors nar vi kommer tillbaka!
En helt vanlig dag i Ecuador
Sedan gick vi till en annan marknad, dar vi erbjods kopa allt fran tubsockar till mobiltelefoner och herrklockor. Pa vagen dit gick vi forbi tva man (las: gubbar) som utbrast det sedvanliga: "Hellooo, how are yooou?". Men dar fick det vara nog tyckte J, som darfor svarade: "Hellooooo! How are YOU!?" varefter gubbarna svarade: "Whats your naaame?" och J svarade: "Whats YOUR name?". Detta kunde dom dock inte svara pa utan fick bara fram: "Eeehhhh...". Dom hade nog glomt.
Nar vi sedan hade gatt omkring pa marknad nummer 2 ett tag fick E nagot i ogat. Vi var tvugna att stanna till, och E's oga blev ganska rott. Detta var tydligen en stor sensation, eftersom alla trodde att hon grat. Dom forsaljare som stod narmast kom med valdigt hjalpsamma upplysningar: "Hon har nog fatt nagot i ogat!!!"
Vi: "Yepp..."
Dom: "Hon borde nog skolja med vatten!"
E (som redan hallt halva vattenflaskan i ogat och halften utanfor): "No shit, Sherlock..."
Pa kvallen skulle vi ga pa bio. Innan dess kopte vi dock varsin glass (det ar ju lordag) och gick ner for att satta oss vid floden. Vi gick forbi nagra killar i (lite for tighta) fargglada byxor som kollade pa oss och fnissade. Nar vi satte oss fortsatte dom kolla och skratta och nar vi skulle ga darifran puttde en kille fram sin kompis. Denne sa sedan: "Do you wanna have sex?"
Eehh, nej tack, i Sverige ar det olagligt att ligga med folk som ar under 15 ar (och har turkosa byxor)...
Nar vi var pavag for att ata middag blev vi till raga pa allt uppmarksammade i en trollerishow. Vi stannade, intet ont anandes, till for att kolla vad alla kollade pa. Detta visade sig vara en kille ikladd mantel, trollkarlsklader och malade polisonger som stod och holl lada. Nar han fick syn pa E (som var huvudet langre an ovrig publik, och dessutom blond) ropade han: "De donde eres?" (Var kommer du ifran?) och alla vande sig om for att kolla pa oss. E svarade: "Suecia". Trollkarlen sa att sjalv var han fran Chile och han uppgav sedan sin adress. Alla skrattade. Sen sa han en massa mer saker som ingen av oss forstod, men det var tydligen kul for alla andra skrattade, sa da gjorde vi ocksa det. Sedan avlagsnade snabbt men diskret.
En helt vanlig dag i Guayaquil, Ecuador alltsa.
What are words
En Ecuador!
Bussresan forlopte utan nagra storre hinder. Vi kom till och med over gransen till Ecuador pa ungefar 15 minuter. Denna granskontroll ar annars kand for att vara kranglig och ta lang tid. Det enda obehagliga med resan var egentligen sjalva ankomsten till Guayaquil. Att, kl halv 5 pa morgonen, bli vackt av att nagon skriker: GUAYAQUIL!!!! och sedan tander lamporna i bussen kan chocka aven den mest hardade resenar.
J och A fick dessutom utsta viss mobbning i form av att vara medresenarer skrattade och pekade pa vara morgonfrissor. Nagon som har numret till BRIS (Backpackers Ratt I Samhallet)? E fick hela resan sitta brevid en valdigt bredaxlad militar av den storande sorten. Han spelade namligen musik pa sin mobil ungefar halva natten. Kande for att saga: "Killen, det ar inte okej. Stang av din jakla skitmusik PRONTO!" men han var ju faktiskt militar, och man brakar inte med sanna... Dessutom ar det ratt svart att saga allt det dar pa spanska.
Har i Guayaquil ar det i alla fall valdigt varmt (34 grader horde vi ryktas idag) och blaser ungefar 0 m/sek. DET kallar vi varme.
KATASTROF
Hon lyssnar numera till namnet "Shrek".
Mancora
Full Moon Party
Efter nagra daquiris akte vi tuk-tuk till ett annat hostel dar vi hade hort att det skulle vara varldens festligaste "Full-moon-party". Det visade sig att "varldens party" inte borjade forrans vid 01, men det hade ingen sagt till oss sa vi tog en mojito salange. Plotsligt kom det fram tva ryska tjejer och borjade prata med oss. Trevligt tyckte vi innan en av tjejerna deklarerade att "de gillar tjejer och speciellt blonda svenskar och ville vi forresten folja med dem nagon annanstans?". A tog bestamt kommandot och beordrade E och J att sakta och mycket diskret dra sig mot utgangen. E & J trotsade order och sprang ut fran hostelet.
Vi bestamde att det var sakrare hemma pa "Loki" och stannade pa "Ribbon-party" resten av kvallen. Battre att ta det sakra fore det osakra liksom.
Lite mer Lima
Hur bra var Lima?
Sahar bra!!
Sista staden i Peru
Matlagning 2.0
Vi har nu varit i Sydamerika i precis 7 veckor, lite drygt halva tiden alltsa!
Detta innebar ocksa att vi inte har lagat mat pa 7 veckor, vilket maste ses som nagot slags rekord. Idag blev fick vi i alla fall matlagningsabstinens alla 3 och bestamde oss snabbt och latt for att laga mat. Pannkakor! Eller Panqueques som det ocksa kallas i denna delen av varlden.
Vi forberedde noga smeten i det gemensamma hostel-koket. Humoret var pa topp och matlagningslusten likasa.
Tyvarr hade vi inte riktigt den ratta utrustningen...
Teflonpannan har namligen inte kommit till Peru an. Och saledes sag de forsta panqueques-arna ut sahar. Mums...
Men inte gav vi upp for det. J insag att det ar attityden som gor pannkakorna och borjade "schteka" ordentligt.
Vi lyckades tillslut fa till en bra hog med panqueques som imorgon ska avnjutas tillsammans med en picknic vid havet. Blir inte mycket battre an sa!
Äntligen i Lima
Lima ar en valdigt stor stad, hela 8 miljoner manniskor bor har, och vi bor i en stadsdel som heter Miraflores. Just det, och sa bor vi ca 2 kvarter fran havet och strandpromenaden. Inga spar av tsunamin, folk sager att den bara blev ca en meter hog har.
Varfor?
Vi gick in och lyssnade pa Eric Saades lat fran melodifestivalen. Varfor svenska folket, VARFOR?
Vi har ett husdjur
Sandboarding i Huacachina
Sandboardingen var ungefar som att aka snowboard, fast (intygar Agnes) mycket svarare. Sanden ar tyngre an sno och vi gjorde nagra ordentliga vurpor som kanns idag. Man kunde aven ligga pa mage pa bradan, vilket gick annu fortare och var sjukt kul.. tills det kom ett hopp!
Vi tror att vi har fatt bort all sand innanfor trosorna nu iallafall..
Tsunamin
"Vinprovning" i Ica
Senare pa kvallen akte vi in till Ica och en stor festival med artister som tydligen ar valdigt kanda har. Vi hade aldrig hort talas om nagot av banden.
Fick aven en fin liten utskallning av varan "very good friend" Tony for att vi gick 2 meter fore honom. Vi forsokte tala om for honom att i Sverige ar detta inget konstigt men han fattade inte riktigt. Overbeskyddande?
Forsenad uppdatering om Machu Picchu
Vi var tvugna att ga upp kl "mycket tidigt" for att ta en buss till Olantayambodar vi bytte till tag. Detta tag hade valdigt mycket benutrymme, men gick i utbyte myyycket langsamt. Alingsaspendeln var, sa att saga, lika snabbt som ett x2000 i jamforelse.
Tillslut kom vi iaf till staden Aguas Calientes dar vi tog en buss till for att komma till sjalva Machu Piccu. Vi fick borja med att ga i 5 min (Guiden: Det tar 5 minuter om ni gar och 1 minut om ni springer) uppfor nagra smala stentrappor, efter vilka vi var latt anfadda, men vi var iaf uppe pa ca 3 min. Vi hade da kommit till en utsiktsplats, dar vi kunde sa Machu Picchu bre ut sig. Vi fick sedan en guidad tur av en festlig liten man som hallit guidade turer dar 3 ggr om dagen i 24 ar. Man kan saga att han kunde sin sak.
Lite fakta:
Machu Piccu "upptacktes" efter en skogsbrand ar 1911 av Hiram Bingham och tros ha byggts av Inka-folket under mitten av 1400-talet (fast egentligen upptacktes det inte alls av Hiram, lokalbefolkningen visste att det lag dar hela tiden).
Varfor Inka-folket gav sig av darifran ar det dock ingen som ar riktigt saker pa (varken Hiram eller lokalbefolkningen). Idag haller man fortfarande pa med utgravningar runt omkring Macchu Picchu och man tror att det ar ungefar 40% av staden som annu inte ar "upptackt".
Vi lever...
...men ar helt utmattade, svettiga och lite smatt darriga efter en busstur pa varldens kurvigaste vag fran Cusco till Ica och Huacachina.
Bussen skulle ta 16 timmar. Det var ett jordskred pa vagen. Bussen tog 23 timmar. Vi var aksjuka 20 av de timmarna.
Men vi overlever, och det som inte dodar det hardar, eller hur?
Huacachina ser dock lovande ut, en oas omgardat av hoga sanddynor och palmer. Det ar 30 grader varmt och vi har pool pa hostelet!
Vi kommer nog trivas har.
Sjukhusbesok i Cusco
Sahar gick det till:
E blev som sagt sjuk dagen innan Inka-promenaden. Darfor bestamde hon sig for att fa ett lakarintyg och lite mirakelpiller. J, som ocksa varit sjuk till och fran, tankte att det var val lika bra att hon ocksa fick detsamma.
Lakaren (som absolut inte kunde vara over 25 ar gammal) kom till hostelet, kollade, lyssnade och klamde pa magar och halsmandlar. Sedan fragade han om J hade haft problem med magen. Hon svarade ja, men sa att det nog inte var sa farligt. Doktorn tyckte dock att hon skulle komma med till sjukhuset for att ta lite tester, och man sager ju inte nej till en lakare (aven om han ar valdigt ung). Det visade sig att det visst befann sig en massa bakterier i Js mage, som inte alls skulle vara dar (och en massa som faktiskt skulle det) och den valdigt unga doktorn tyckte darfor att hon borde stanna over natten for att fa en massa grejer i dropp.
Pa rummet fanns platt-tv och (hall i er nu) playstation! Tyvarr kan man inte spela playstation med dropp i armen, men bara det faktum att det fanns dar var ganska upplyftande.
Imorse blev hon iaf utslappt och fick med sig en pase mediciner samt en uppmaning om att undvika ungefar det mesta i matvag (dvs: frukt, gronsaker, socker, choklad, mjolk, yoghurt, flingor och agg. Vad ska man ata da, undrade J? Soppa...och ris, blev svaret. Mums...). Innan hon gick fick hon aven posa framfor kamera med doktorn (inte den valdigt unga, en annan).
Imorgon blir det till att ta tag och buss upp till Machu Pichu. Kan nog bli en upplevelse for livet det med (och sa slipper man ju traningsvarken som Inka-leden skulle fort med sig).
Hur det egentligen gick med inka-leden
En av fa inplanerade grejer pa den har resan var att den 4 mars ga inka-leden upp till Machu pichu. En trekking som skulle ta fyra dagar, tre natter och en jakla massa energi.
Det gick sadar.
Vi lyckades bli sjuka igen alla tre, det ar inte latt att vara backpacker. Alla smittar varandra eftersom man traffar sa mycket folk hela tiden. Det hela borjade med att Agnes varit sjuk och darfor kande att hon inte ville forstora resten av resan genom att vara ute i fyra dagar. Klokt beslut tyckte manga (mestadel mammorna), Agnes blev nastintill forvanad sjalv av det extremt vuxna beslutet. Emelie och Josse skulle fran borjan ha lamnat Agnes med en spanska for nyborjar-bok och en massa Israeler som bor pa vart hostel och alltsa gatt anda. Emelie hade kannt sig lite hangig innan ocksa men ville anda forsoka, fram tills hon fick feber kvallen innan. Da var det liksom kort..
Sa gick det med inka-leden.. Men visst var det ett vuxet beslut? Formodligen tar vi taget upp till Machu Pichu anda innan vi aker vidare.
Där vi hör hemma
Vi hade bestamt oss redan innan for att vi valdigt garna ville rida nar vi var har. Det finns tyvarr en hel del oseriosa foretag har som inte bryr sig om hastarna utan bara pengarna och manga hastar ar darfor i daligt skick. Vi ville undvika detta och hittade ett seriost, familjeagt foretag via Lonely planet vid namn Perol Chico (http://www.perolchico.com/index.html). Ranchen lag en och en halv timme utanfor Cusco i "the Sacred Valley" och drevs av halv hollandaren Eduardo och hans fru. Agnes och Eduardo hade mycket gemensamt (...en hollandsk foralder och... det var det..)
Vi fick en snabb (cirka en timma, vilket far anses snabbt med peruanska matt matt (JAKLA prickar!!)) introduktion av hastarna och ridningen. Ridstilen visade sig vara ganska annorlunda fran den klassiskt engelska, bade Agnes och Josefine fick nastintill hjartstillestand nar det kom fram att hastarna toltade och inte travade. Med andra ord kunde man inte rida latt, HUR skulle detta ga? Bra for emelie visade det sig, liiite mindre bra for oss andra som ar vana vid dressyr och hoppning..
Hastarna var av rasen Peruansk Paso. En inhemsk ras som harstammar fran de hastar som togs hit av de spanska conquistadorerna pa 1500-talet. De liknas bast, och rids ungefar som Andalusiska hastar, dock ar de nagot nattare och mindre. Hastarna har en speciell gangart som kan liknas vid tolt men kallas "paso llano"
Emelies hast i Paso llano:
http://www.perolchico.com/english/photo-gallery.php?page_number=2&category=1&sub_category=0#
En av stallets hingstar:
http://www.perolchico.com/english/photo-gallery.php?page_number=1&category=1&sub_category=0#
Nar vi skulle fa vara hastar var Josse pa toa (som alltid nar det hander nagot viktigt i vara liv) och foljande konversation agde rum:
Eduardo: Who is the most experinced rider of you?
Emelie&Agnes: We´re quite equal
Eduardo: But who wants the calmest horse?
Emelie&Agnes i kor: Josefine!!
Eduardo: Okay great, cause we have one slow horse and two crazy horses
...Vi fick de galna hastarna. De var verkligen galna!
Vi hade en stortskon guide vid namn Guido, en blandning mellan Jackie Chan och konstakaren Pluschenko. Nar vi fragade Eduardo om var guide pratade nagon engelska sa han "Eeeeh, he´s working on it.." Working on it betydde att han kunde saga "Okay?" och "Galopp?" men det gjorde inte sa mycket eftersom vi alla i princip foddes pa hastryggen och dessutom hade fullt upp med att njuta av hastarna och landskapet.
Vi hade en helt perfekt dag med 6 timmar pa hastryggen, vilket verkligen kanns i rumpan idag. Det var hur roligt som helst att sitta pa en hast igen, kandes lite som att komma hem!
Dog bless you...
Vi sitter pa plazan (torget) i Arequipa och dricker kaffe. Da kommer en man fram till oss och haller upp ett papper. Dar star det att han ar fran en organisation for dova och att han samlar in pengar. So far so good. Han hade dock stavat en liten detalj fel. "Dog" will bless you for giving money... Vi gissade att det nog skulle sta "God" will bless you...
Grattis Justin!
Idag sager vi GRATTIS PA FODELSEDAGEN till Justin Bieber som fyller 16 ar! We love you!
Och eftersom datorerna i detta land inte ar av det snabbare slaget sa far ni halla tillgodo med en lank istallet for ett klipp:
http://www.youtube.com/watch?v=LXUSaVw3Mvk&nofeather=True
Idag har vi gatt en rundtur i stan. Vi gick uppfor varldens langsta backe och hamnade pa en utsiktsplats dar man kunde se ut over hela Cusco. Val vart den andnod som drabbade oss nar vi kommit halvvags upp. Sedan gick vi ner igen och gick och fikade. Efter det hade vi bestamt att vi ville gora flator (Hahahahahahahah, jaja, vi har inte dom tre sista bokstaverna i alfabetet, och orkar verkligen inte sitta och kopiera. Da blir det sahar ibland) i haret. Det vill saga, tygtradar som flatats in i en slinga av haret, med lite parlor och annat kul pa. Den som inte flatades kunde roa sig med att leka med varldens sotaste 2-aring, som var dotter till flat-killen (det blir bara varre och varre det har).
Snart ska vi ga och ata pa den vegetariska (harekrischna-drivna) restaurangen Govindas, som verkar finnas overallt.
