Nyheter fran La paz
http://www.dailymail.co.uk/news/article-1361226/Bolivian-mudslide-At-400-homes-destroyed-La-Paz.html?ITO=1490
Cusco
Nu ar vi i Cusco och forbereder oss mentalt (och fysiskt) for Inkaleden pa Fredag! Vi tog nattbussen hit fran Arequipa i lordagskvall, resan tog 11 timmar men E dackade efter 5 minuter och J & A efter 10 sa vi led inte onodigt mycket av reselangden. Vaknade med stela nackar och grusiga ogon i Cusco och tog oss snabbt till hostel Wild rover. Var ofortjant sega resten av dagen och somnade vid 8 pa kvallen for att vakna kl halv 11 imorse och inse att vi sovit mer an 14 timmar. Undrar om festkvallen i Arequipa tog kal pa oss eller om det bara var helt vanlig rese-trotthet, rostar nog pa det tidigare alternativet.
Idag: Upladdning for resten av veckan och speciellt infor helgen. Vi ska vara pa topp pa fredag har vi bestamt sa nu ar det bara att leva upp till kraven!
Utekvall med salsa och lammkött
Turen till Colca Canyon skulle varit en heldagstur i buss till en av varldens djupaste canyons. Och sa k-a-n-s-k-e man skulle fa se kondorer. Och sa skulle det regna hela dagen, enligt sakra kallor. Inget Colca for oss alltsa.
Pa kvallen hade vi bestamt oss for att vi skulle ga ut. Vissa sminkade sig for forsta gangen pa 5 veckor. Skrammande liten skillnad men sa hade vi ju inte de basta forutsattningarna att jobba med heller.
Forst var det quiz i baren och sedan (nar J och A nastan hade somnat) gick vi till klubben "Frog". Pa "Frog" spelade (14-ariga killar) mycket medryckande sydamerikansk musik. A och J vaknade genast till och visade upp sina hetaste salsamoves och vi undrade om dom 14-ariga killarna inte var lite for unga for att vara ute pa en klubb sa sent pa en fredagskvall.
Pa klubben befann sig aven nagra killar som var en bra bit over 14 ar och lite for gamla for att vara ute sa sent pa en fredagskvall.
Kl 4 var det sovdags och vi vaknade kl 7 imorse. Morgonstund har guld i mund...
Ikvall tar vi nattbussen till Cusco foresten.
Eftersom Emelie ar ute pa egna aventyr for stunden kommer har en halsning fran oss alla (okej, vi ar bara
tva) till er alla!
Älskar ni oss fortfarande?
Guidad tur och kaffe pa Starbucks
Nar vi borjade bli lite hungriga bestamde vi oss for att ta en kaffe pa Starbucks (yepp, det finns Starbucks har... Que pasa liksom?). Vi satte oss pa plazan (t-o-r-g-e-t, Niclas...hur manga ganger ska vi behova upprepa det?) vid katedralen (som vi faktiskt inte var inne i idag heller). Forst kom det fram en kille som ville salja solglasogon. Vi avbojde vanligt men bestamt. Sedan kom det en annan kille och satte sig brevid oss. Han fragade vart vi var ifran och vi (Josse) svarade: Suecia (onodigt att ljuga liksom...). Vi borjade sa smatt undra vad det var han ville salja men det framgick inte av konversationen. Det visade sig att han inte alls ville salja nagot, utan fragade vad vi tyckte om stan och erbjod sig att visa ett museum dar det tydligen skulle finnas en cool mumie. Vi tackade ja.
Det visade sig att muséet var stangt i februari, men killen (Alberto) hade tydligen kontakter for han ringde bara pa en ringklocka som fanns utanfor, och sa kom det en gubbe och slappte in oss. Muséet var faktiskt riktigt intressant och visade sig innehalla bade arkeologiska foremal fran Inka-tiden och lite fakta om handelser fran de senaste arhundradena.
Sedan fick vi en liten guidad tur av Alberto runt i Arequipa. Han visade oss nagra kyrkor och berattade lite om staden. Kul, eftersom vi annars antagligen bara gatt omkring lite planlost och inte fatt reda pa sa mycket alls. Nar det var dags for lunch gick vi tillbaka till hostelet men innan vi skiljdes at utbytte vi mejladresser och fick aven ett erbjudande om en salsa- och pisco sour-kvall. Sa kan det ga.
Arequipa by night
Efter att ha atit restaurangmat i drygt en manad sa ar vi ratt trotta pa den typen av mat. Som tur ar verkar Peru ha lite battre mat an Bolivia.
Bolivias matutbud: Pommes frites och salteñas (vilket resultarade i forlorade figurer....)
Perus matutbud verkar som sagt mycket battre. Vi har hittills atit foljande.
Josefine: Alpacka (smakade som flaskkotlett, spannande!)
Agnes: Trodde hon bestallde en fylld paprika, visade sig vara en fylld chilifrukt. Drack mest vatten av alla...
Emelie: Slog till med nagot sa exotiskt som en pasta.
Dags for middag igen, far se hur vagade vi ar denna gangen!
Arequipa
Det marks att Peru ar ett rikare land an Bolivia. Befolkningen verkar ha det battre stallt att doma av det vi har sett hittills. Konstigt nog verkar det inte vara sa mycket turister har trots det fina vadret (25 grader och sol) och med tanke pa hur vacker staden ar. Ganska skont tycker vi eftersom vi fick var beskarda del av turister i Copacabana.
Idag har vi shoppat klader, vilket ar konstigt med tanke pa att vi absolut inte har nagon plats i vara ryggsackar. Agnes kopte mest och hon har VERKLIGEN inte plats i sin, trots att hon har storst ryggsack. Forvanade?
Hola Peru
Bussresan pa 9 timmar gick lattare an forvantat, trots kakao-forsaljare, panflojts-och-banjo-galna-gubbar och en baby i mittgangen!
Vi vet fortfarande inte vad som ar grejen med forsaljare pa bussen, men de hoppar noggrant over oss "gringas" nar de delar ut saker...
Eftersom vi ar i Peru ligger vi nu 6 timmar efter er! Klockan ar nu 09.10 nar detta publiceras :)
Edit: Josefine var forresten mycket o-odmjuk nar hon fick reda pa att hon hade ratt ang. "Country roads"....
Forsta bråket...
Agnes sjunger pa laten "Take Me Home, Country Roads" och lagger fram fragan om hur texten egentligen gar. Vi ar overens om foljande:
Country Roads, take me home
To the place I belong
West Virginia, ******** mama
Take me home, country roads
Vara forslag:
Agnes: Country mama
Emelie: Come to mama
Josse: Mountain mama (erkanner, eftersom hon ar en mycket odmjuk person,
att hon formodligen har fel).
Vi vet fortfarande inte vem som har ratt.
Prislista
* Coca-cola, 50 cl: 8 Bs
* Snickers: 8 Bs
* Natt pa hostel: Mellan 25-60 Bs
* Bensin: 3.50Bs/liter
* Taxi i ca 4h: 500 Bs
* Internet, 1h: Mellan 3-7 Bs
* Middag: 20-45 Bs
* Buss i ca 4h: 25-35 Bs
Ar det nagot mer ni vill veta sa sag till, vi levererar (as usual)!
Mardrom!!!
Varan barbara (hahahaha, sa blev det BARBARA. Nu blev vi lite gladare..) dator har slutat fungera. En Asus, modellen kan vi kolla upp senare om det behovs. Eftersom det ar var karaste agodel och en av fa lankar hem fran andra sidan av jorden behover vi nu all hjalp vi kan fa!
Datorn fungerade fint igar, sedan dess har ingen av oss rort den och alltsa har den inte skadats pa nagot satt. Vi har heller inte tagit bort nagot eller forsokt programera om nagot. Men idag nar vi satte pa den sa kom vi inte langre an till forsta "systemsidorna", dar systemfilerna brukar radas upp. Sen blev allting svart och sa stod det:
"Foljande fil saknas eller ar skadad
/windows/system32/1_intl.nls
Forsok reparera filen genom att starta installationsprogrammet for windows med hjalp av intsallationscd:n. Valj R vid forsta skarmbilden for reparation."
Vi forsokte med R men utan resultat, det jobbiga ar att datorn inte har cd-uttag och vi saknar installations-cd. Vi behover verkligen all hjalp vi kan fa, dels eftersom vi inte ar sa bra pa det har med datorer (okej, vi erkanner) men ocksa for att ni ska slippa lasa alla blogginlagg utan de tre magiska sista bokstaverna i alfabetet!
VAD SKA VI GORA?
Copacabana
Igar skulle vi alltsa lamna La paz, det gick sadar.. Det visade sig namligen att det var major buss-strejk i Bolivia just den dagen. Foljande scenario utspelade sig i receptionen pa vart hostel:
(Tystnad uppstar nar vi fatt reda pa att bussen inte gar..)
Josse: Skit ocksa!
(Ytterligare en stunds tystnad foljer..)
Agnes: Kan vi inte ta taxi?
(Vi sneglar pa varandra eftersom Copacabana ligger 4 timmars bussresa fran La paz, taxi kanns ganska uteslutet)
Agnes: Alltsa... Jag ar serios!
Emelie: Ja, men vi maste faktiskt unna oss lite extra ibland.
Summan av det hela, vi tar alltsa TAXI i FYRA timmar och kan numera titulera oss "lyx-backpackers". Vi kan aven tillagga att taxi i fyra timmar kostar lika mycket som att aka hem fran Goteborg till Lerum. Ganska galet!
Copacabana, dar vi ar nu, ligger precis pa gransen mellan Bolivia och Peru och ar en hamnstad vid Titicacasjon. Det har varit soligt och fint idag men blaser ganska mycket eftersom det ligger sa nara vattnet. Eftersom Agnes antibiotika inte riktigt verkar vara av den starkaste sorten, och eftersom Josse ocksa har varldens forkyldning ar vi antagligen lika pakladda som ni ar dar hemma.
Vi har precis tryckt i oss varsin pizza och strax ar det dags for lordags-mys. En av fa rutiner hemifran som vi lyckats halla fast vid. Darfor ar det lite extra viktigt for oss. Dagens lordagsgodis:
Agnes: Snickers och Doritos
Emelie: Pringles och Milkyway
Josse: Har funderat sedan tidigt imorse da hon vaknade, vet fortfarande inte vad hon vill ha.
Amazonas!
Torsdag i La paz
Eftersom Agnes immunförsvar är ungefär lika bra som vägarna i Bolivia så blev vi tvunga att stanna i La paz en dag extra. Vi åker imorrn vidare till Titicaca sjön och staden Copacabana där vi hoppas på lite sol och bad (J hoppas att det är molnigt....) :)
Update: Bilder fran amazonas kommer nar vi far battre internet!
Amazonas del 3
3:e dagen
Vaknade till "skönsången" från en koloni vrålapor som hade bosatt sg ovanför våran lodge. Mycket trivsamt med husdjur.
En av lodgens övriga "husdjur" var den 3 meter långa kajmanen "Big Joe" som hade sin konstanta plats under köket. Big Joe rörde sig inte mer än nödvändigt utan invaggade oss alla i en falsk trygghet om att han var en väluppfostrad kajman som inte äter turister. Tryggheten rubbades dock något när vi tredje dagen fick se honom ta sig 5 meter genom vattnet på under två sekunder. Någon hade slängt i en köttbit, så var det med den uppfostringen.
På förmiddagen gav vi oss ut för att fiska pirajor och leta efter sengångare innan det slutligen blev dags att åka tillbaka till Rurrenabaque igen. Vädret hade förbättrats avsevärt under natten och det var varmt igen. Något som J tydligen missade och eftersom hon tog av sig sin långärmade tröja för att "få lite färg" i båten hem (J: Det var faktiskt väääldigt varmt...).
Hon fick färg.
i Jeepen:
E: Asså Josse du är lite röd på axlarna!
A: Oj! Ta på dig tröjan en gång!
J: JÄVLAR!!!!!! Vad har hänt? Jag satt ju bara en jättekortstund utan tröja!
E: ...mitt i amazonas vid ekvatorn när det är sol ja!
J hade antagit färgen av en brandbil och hade väldigt lätt att hålla sig för skratt. Det hade tyvärr inte resten av jeepen och alla såg fascinerat på Js megabränna.
Amerikanska Alexis kläckte kommentaren: "You burn easily right?"
Vi kom tillslut tillbaka till Rurrenabaque där vi spenderade natten. Vi har nog aldrig varit så smutsiga, svettiga och allmänt äckliga som vi var när vi kom tilbaka. Hostelet hade dush, det säger allt!
Amazonas del 2
2:a dagen
Ovädret vi sett på natten vid horisonten väckte oss alla tidigt på morgonen. Att säga att det regnade är en underdrift. Frukost och sen stod det Pampasvandring och Andakondjakt på schemat. Vi utrustades alla med höga gummistövlar och Victor sa att "Det är ganska blött nu under regnperioden"....
Som de helylle-svenssons som vi är tänkte vi "jaja vi har ju i alla fall stövlarna"
Det var dock ingen som nämnde för oss att regnperiod i Pampas och regnperiod i Sverige inte riktigt är samma sak. Gummistövlarna hjälpte ungefär 5 minuter, sen blev vattnet lårhögt och stövlarna vattenfyllda.
Gick över pampas i vad som kändes som en evighet. Självklart skulle Agnes hetsa alla genom att säga "Det finns säkert blodiglar här!!"
Vi kom tillslut fram till en liten ö mitt i vattnet där det första vi fick se var två skelett på marken. De tre svenskarna gick igång och började spekulera om vad det kunde vara för "exotiskt" djur som dött innan Victor glatt upplyste oss om att det var två kor. Exotiskt!
Anakondorna tycktes tycka att det var lika onödigt att gå ut som vi tyckte och visade sig inte den första timmen. Tur att vi hade Victor! Den mannen hade mer energi än alla oss andra tillsammans och sprang runt bland träden och lyste med sin ficklampa efter "Ana". Tillslut lyckades han hitta några anakondor och vi kunde glatt traska hem genom träsket. Åtskilliga skämt om träskvatten drogs och vi blev alla peppade av låten "Nu ska vi gå på tigerjakt, vi kommer till ett träsk".
Senare på dagen slutade det faktiskt regna och vi spenderade eftermiddagen med floddelfinerna! En del icke-bakterie-rädda människor badade (mest amerikaner) men vi svenskar nöjde oss med att titta.
Vid middagen blev vi plötsligt upplysta om att det var "Valentines day" och killarna blev helt galna. Kvällen spenderades i "baren" (de hade både cola och öl!) spelandes kort med en amerikanska, en norrman, två engelsmän, en tysk och en aussie som var "made in taiwan".
Amazonas del 1
Sammanfattning av tre dagar i Amazonas!
Dag 1:
Vi gick upp alldeles för tidigt för vårat eget bästa (04.55) för att hinna med flyget ut till Rurrenabaque. Vi hade signat upp oss för något som kallades "Pampas tour" (ska villigt erkänna att ingen av oss hade helt bra koll på vad vi egentligen skulle göra mer än att se massa spännande djur)
"Flygplanet" visade sig i princip vara i storlek med en bil och J började åter igen gorma om testamente och att hon inte ville dö ung och speciellt inte i Bolvia. E fick agera psykolog och lugna J då A var fullt upptagen med att övertala sina bihålor att sammarbeta med henne den timman flygresan skulle vara.
Vi överlevde. "Landningsbanan" visade sig vara gräs, lite asfalt och två betande hästar. "Terminalen" var den väntade minibussen.
Väl inne i Rurrenabaque hittade vi företaget vi skulle resa med, Indigena tours, och träffade vår guide "Victor Hugo" (vet fortfarande inte om han drev med oss eller om han verkligen hette det...). Vi fick veta att turen vi skulle med på skulle börja med 3 1/2 timmas jeepfärd (5 timmar med bolivianska mått mätt) för att sedan följas av 4 timmar med båt på amazonasfloden innan vi slutligen skulle komma fram till lodgerna där vi skulle bo.
I "turplanen" stod det att den 3 1/2 timmas skumpiga jeepfärden på en lerig stig, skulle vara "half the fun". Det var det inte.
J kläckte kommentaren: "Mina bröst kommer aldrig bli sig lika"
Agnes: "Nää det ena kommer alltid sitta lite längre ner från och med nu"
När vi tillslut kom fram till Santa Rosa där vi skulle byta till båt så varnade våran guide oss för myggen och vi dränkte oss i myggsprej.
Trodde dock att långbyxorna skulle skydda benen och sprejade inte så mycket där. Det var dumt. Visade sig nämligen Amazonas myggor fullkomligt ÄLSKAR svenska flickors blod. Vi anlände slutligen till lodgen, med ben prickiga som salami.
Båtfärden var riktigt härlig dock, trots insekter. Vi såg bland annat sköldpaddor, vrålapor, silkesapor och en miljon olika fåglar. Vi fick dessutom se en orm komma simmande i vattnet och våran guide "went bananas",
Victor: LOOK LOOK! Baby Ana! Baby Ana twelwe a´clock!
Vi: Anna? Har han seriöst namn på alla ormar här?
Victor: NO NO! BabyAna! BABY ANAKONDA!
När vi kom fram visade det sig att våra lodger var hyddor sammanbundna med smala träramper, ungefär en halv meter ovanför vattenytan. Victor upplyste oss glatt om att det fanns x antal kajmaner under lodgerna, detta gjorde det extra spännande att gå på toa mitt i natten. Alltid en upplevelse att kissa brevid kackelackor och kajmaner liksom.. (Agnes: tack för pannlampan mamma!)
På kvällen tog vi oss ut med båten på floden igen för att leta eftter kajmaner och eldflugor. Det var en helt fantastiskt upplevelse att tyst glida fram längs med floden i mörkret med stjärnorna ovanför. Eftersom det är regnperiod pågick också världens åskoväder vid horisonten. Riktigt coolt!
Skype
Imorgon flyger vi ut till Amazonas tidigt pa morgonen. Hors nar vi kommer tillbaka pa onsdag!
Manga grattiskramar till Gosta som fyller 75 idag!
Nu gar vi och solar..
Idag sager vi GRATTIS till varldens basta Emelie!
Imorse visade vi var karlek till henne genom att sjunga mycket vackert nar hon kom ut ur duschen.
Puss och kram och grattis!
We have got a confession to make
Igar cyklade vi alltsa pa vagen som kallas ¨Bolivias Death road¨. Den anses, enligt dom som overlevt, vara varldens farligaste vag... Det var AWESOME!
Vi startade pa 4700m hojd. Dar fick vi ¨frukost¨som bestod av en banan och en bit sockerkaka. Naringsrik (potentiell) sista maltid... Vi utrustades aven med skydd och hjalmar samt varsin mountainbike. Instruktioner om hur du (forhoppningsvis) overlever foljde (¨Hall er till hoger, sa nara kanten som mojligt¨). Sedan bar det av!
Det fanns tva olika sorters cyklar att valja mellan: Full suspension och Half suspension. Vi hade valt Full, andra hade inte det... Citat av engelsman som precis slagit i sina privata delar:
"Aooouch! Well.. Lucky I have two!"
Forste delen av vagen var riktigt tuff. Det sporegnade (citat av guiden: ¨Jag har aldrig varit med om sahar daligt vader¨) och dimman gjorde att man inte sag sa mycket alls. Efter 4 timmar, flera vurpor, ett jordskred och tva overkorda kycklingar (Agnes: Det var inte meningen!) kunde vi gratulera oss sjalva till att ha overlevt varldens farligaste vag! Vi vet inte riktigt hur vi battre ska forklara denna upplevelse. Det ar nagot vi aldrig kommer glomma!
I brist pa fler ord kommer har bildbevisen:
Barhäng
Svar till mammor
Tisdag i Bolivia
* En spännande utflykt till "Witches market" (som visade sig vara ett litet stånd, där vi dessutom redan hade varit 2 gånger)
* Mojitos (lite för starka, lite för billiga)
* Screaming orgasm (drinken, tyvärr)
* En israel med flaggan i topp (inte mycket att hänga i granen, iaf inte i en svensk julgran)
* UNO-spel i baren med två australiensare (som hävdade att vi hade konstiga regler)
I ovan nämnda bar spelar dom förövrigt sjukt bra musik!
Vi uppskattar numera:
* Varma duschar med stark stråle (jämförelse: en gång i Cochabamba tog det ca 30 min för Agnes hår att ens bli blött)
* Engelsktalande personal
* Öronproppar och sovmask (lifesavers!)
* Rena kläder (bara använda 3 dagar)
* Kek
Vi brukar, på tal om ingenting, vara väldigt bra på att hitta look-alikes när vi är ute och reser. Nu har vi dock kört fast helt. Vi kan VERKLIGEN inte komma på vem killen i baren är lik...
A La Paz!
Dagens kommentar:
J: Jag ska bara ta av mig BHn
A: NEJ! Gör inte det!!! Det är trångt här inne som det är!
Vad är grejen?
Bara på morgonen idag har vi hört 3 latar med honom och dessutom en inte helt okej cover-version av en kille på gatan!
Vad är grejen med "karnivalen" alla snackar om?
Vi har vart har i 5 dagar, blivit tillfrågade om vi ska "kolla på karnevalen" minst 7 ganger, men inte sett ett enda spår av nagon karneval?? (Förutom att fyllona i rummet brevid vårat såg ratt sletna ut imorse)
Vad är grejen med tågspåret?
Som gar ratt igenom marknaden i stan.
Världens längsta inlägg!
Här följer en lite utförligare redogörelse för vad som EGENTLIGEN hände på Policlinica Oruro (aka "sjukhuset") mellan 2/2-4/2:
Det hela började på den "korta" resan på 4 timmar från Cochabamba till Oruro.
Emelie började känna sig lite hängig och och satt sista halvtimman med näsan ut genom fönstret (att hon inte hade hela huvudet utanför berodde på att fönstret hade fastnat med en öppen springa på ca 5 cm och varken gick att öppna mer eller stänga).
Josefine fick äran att sitta brevid en "cholita" (= liten boliviansk kvinna med hatt, stor kjol och ännu större packning). Hennes resesällskap inkluderade hennes barn/barnbarn som tydligen skulle stå upp hela vägen, för han hade inget eget säte. Ungen var förövrigt den första som vunnit en "stirr-leksmatch" mot Agnes. Det säger en hel del.
Agnes resa förlöpte utan större hinder, förutom de första 15 minutrarna som inkluderade kort (läs: normallång med bolivianska mått mätt) man med mycket irriterande röst. Trodde till en början att han pratade om bussbolaget men det visade sig sedan att han gjorde reklam för tandborstar. Döm av vår förvåning när han pratat i 10 minuter om "bussbolaget" och sedan langar fram en tandborste och tandkräm ut sin bröstficka!
Som sagt, när vi kom fram till Oruro mådde Emelie inte speciellt bra, och när vi sedan anlände till det mycket "fräscha" och "gästvänliga" hostelet kände sig även Agnes lite halvkass. Vårt rum fick smeknamnet "fänglesecellen" och var ett rum på ca 5X5 m.
Natten var inte så trevlig.
Dagen därpå kände sig både Em och A lite bättre och vi bytte, tro det eller ej, hostel. Lite senare på kvällen återkom sjuklingarnas symptom och vi bestämde oss för att åka till sjukhuset.
Väl där kom vi in på "akuten" direkt eftersom den gråtande gringan (Emelie) skrämde slag på halva sjukhuspersonalen. (Info: I Bolivia gråter man inte för småsaker. Att vi dessutom uppenbart var turister gjorde nog också sitt till). Läkaren klämde på E's mage och ställde diverse frågor som J sedan, med hjälp av boken "Spanska på resan" fick översätta. På vår fråga om det fanns någon engelsktalande läkare på plats blev svaret nekande.
En miljon nålstick och ett urinprov i marmeladburk senare kom det dock fram att det fanns en läkare som "kunde lite engelska". A började också känna sig sämre och fick ta plats i båset brevid E's. Väl där visade den "engelsktalande" läkaren prov på sina djupa kunskaper i språket:
Läkeren: Yoo, che?
Agnes: What?
Läkaren: Che, che?
Agnes (Som inte kan Kinesiska): Sorry, I don't understand?
Läkaren: You seet char? (Pekar på en stol)
Agnes: Jahaaa, chair!
Det beslutades att Em och A skulle vara kvar över natten. De fick ett dubbelrum (efter att J fått välja mellan "Habitación economico" och "Habitación exclusivo" och sedan fått berättat för sig att enbart den senare kategorin var tillgänglig). Väl där kommer en kostymklädd herre in och sköterskorna blir lite smått hispiga. Vi gav herren namnet "överhuvudet" eftersom han verkade vara någon slags chef. Han luktade förövrigt väldigt starkt av rakvatten.
Natten passerade inte helt ostört då sköterskor kom och gick med jämna mellanrum. Dropp och knöliga sängar (A och J fick skeda) gjorde inte direkt det hela bekvämare.
Morgonen började med en brutal väckning eftersom det var mycket viktigt att patienterna blev ombäddade innan "överhuvudet" skulle komma in. Det var faktiskt så viktigt att två olika sköterskor kom och bäddade om oss med ett mellanrum på 5 minuter (om det berodde på dålig kommunikation eller överdriven ordningsamhet förtäljer dock icke historien).
"Överhuvudets" utlåtande: Ett dygn till på sjukhuset.
Dagen gick myyyycket långsamt och avbröts endast av att sjuksköterskor kom in för att byta dropp, "umgås" och klappa oss på huvudet samt påpeka att vi hade väldigt ljusa ögon. En sköterska kom även in, började bläddra i en av våra "Veckorevyn-tidningar" och kollade mycket intresserat på när vi spelade "UNO".
Vi drog slutsatsen att vår närvaro, i egenskap av las gringas i rum 9, inte var en vanligt förkommande syn.
Skämt som uppstod:
"Ska vi spela UNO med DROPP?"
"Vi ska faktiskt ut i dag, mitt lilla dropp och jag"
"Droppa attityden"
"Oj, Em, är det du? Jag kände inte igen dig utan droppet!"
Igår blev vi, efter mycket om och men, utskrivna (eller ja, J var ju aldrig inskriven från första början). På menyn : Bröd, äggmacka och vila.
Idag: återhämtning och korta promenader till marknaden och busstationen.
Imorgon: Förmodligen tillbaka till La paz.
Vi lever...
Puss och kram
Agnes nr ar inte alls det foregaende utan:
+46730-84 14 33
Just det ja
+46730-84 14 13
...
