Once in a lifetime

Ikvall ska vi ata kinamat, kopa lite starkare solkram och packa ihop vara ryggsackar (for ettusentvahundratrettionde gangen..). Imorgon flyger vi namligen ut till Galapagosoarna for att kryssa bland oarna i fem dagar. Ni far garna vara hur avundsjuka som helst! 

Hors nar vi kommer tillbaka!


En helt vanlig dag i Ecuador

Dagen borjar med en promenad pa ca 10 minuter till en marknad. Pa denna tid far vi mottaga ca 10 kommentarer av typen "Helloo, how are yoou?" (inte for att personen/gubben i fraga faktiskt undrar utan for att...jaa vi har inte riktigt kommit pa varfor annu...). Pa markanden kunde vi lika garna kunna vara (vita) apor pa ett zoo (vi kopte darfor en skylt med texten "Mata inte djuren").

Sedan gick vi till en annan marknad, dar vi erbjods kopa allt fran tubsockar till mobiltelefoner och herrklockor. Pa vagen dit gick vi forbi tva man (las: gubbar) som utbrast det sedvanliga: "Hellooo, how are yooou?". Men dar fick det vara nog tyckte J, som darfor svarade: "Hellooooo! How are YOU!?" varefter gubbarna svarade: "Whats your naaame?" och J svarade: "Whats YOUR name?". Detta kunde dom dock inte svara pa utan fick bara fram: "Eeehhhh...". Dom hade nog glomt.

Nar vi sedan hade gatt omkring pa marknad nummer 2 ett tag fick E nagot i ogat. Vi var tvugna att stanna till, och E's oga blev ganska rott. Detta var tydligen en stor sensation, eftersom alla trodde att hon grat. Dom forsaljare som stod narmast kom med valdigt hjalpsamma upplysningar: "Hon har nog fatt nagot i ogat!!!"
Vi: "Yepp..."
Dom: "Hon borde nog skolja med vatten!"
E (som redan hallt halva vattenflaskan i ogat och halften utanfor): "No shit, Sherlock..."

Pa kvallen skulle vi ga pa bio. Innan dess kopte vi dock varsin glass (det ar ju lordag) och gick ner for att satta oss vid floden. Vi gick forbi nagra killar i (lite for tighta) fargglada byxor som kollade pa oss och fnissade. Nar vi satte oss fortsatte dom kolla och skratta och nar vi skulle ga darifran puttde en kille fram sin kompis. Denne sa sedan: "Do you wanna have sex?"
Eehh, nej tack, i Sverige ar det olagligt att ligga med folk som ar under 15 ar (och har turkosa byxor)...

Nar vi var pavag for att ata middag blev vi till raga pa allt uppmarksammade i en trollerishow. Vi stannade, intet ont anandes, till for att kolla vad alla kollade pa. Detta visade sig vara en kille ikladd mantel, trollkarlsklader och malade polisonger som stod och holl lada. Nar han fick syn pa E (som var huvudet langre an ovrig publik, och dessutom blond) ropade han: "De donde eres?" (Var kommer du ifran?) och alla vande sig om for att kolla pa oss. E svarade: "Suecia". Trollkarlen sa att sjalv var han fran Chile och han uppgav sedan sin adress. Alla skrattade. Sen sa han en massa mer saker som ingen av oss forstod, men det var tydligen kul for alla andra skrattade, sa da gjorde vi ocksa det. Sedan avlagsnade snabbt men diskret.

En helt vanlig dag i Guayaquil, Ecuador alltsa.

What are words

Sa himla bra lat!

En Ecuador!

Nu har vi antligen kommit till Guayaquil, Ecuador efter en 8 timmars bussresa som faktiskt, tro det eller ej, gick snabbare an vad som sagts. Forsta gangen det hander tror vi bestamt!

Bussresan forlopte utan nagra storre hinder. Vi kom till och med over gransen till Ecuador pa ungefar 15 minuter. Denna granskontroll ar annars kand for att vara kranglig och ta lang tid. Det enda obehagliga med resan var egentligen sjalva ankomsten till Guayaquil. Att, kl halv 5 pa morgonen, bli vackt av att nagon skriker: GUAYAQUIL!!!! och sedan tander lamporna i bussen kan chocka aven den mest hardade resenar.

J och A fick dessutom utsta viss mobbning i form av att vara medresenarer skrattade och pekade pa vara morgonfrissor. Nagon som har numret till BRIS (Backpackers Ratt I Samhallet)? E fick hela resan sitta brevid en valdigt bredaxlad militar av den storande sorten. Han spelade namligen musik pa sin mobil ungefar halva natten. Kande for att saga:  "Killen, det ar inte okej. Stang av din jakla skitmusik PRONTO!" men han var ju faktiskt militar, och man brakar inte med sanna... Dessutom ar det ratt svart att saga allt det dar pa spanska.

Har i Guayaquil ar det i alla fall valdigt varmt (34 grader horde vi ryktas idag) och blaser ungefar 0 m/sek. DET kallar vi varme.


KATASTROF

Agnes hår är grönt. Lite för mycket klor i poolen!!

Hon lyssnar numera till namnet "Shrek". 

Mancora


Full Moon Party

Igar var det "Ribbon-party" pa vart hostel. Innebar att man med lite fantasi skulle gora nagot kul av en massa fargglada band, linda in sig sjalv, gora en klanning eller bara satta lite band i haret. Vi korde stenhart pa Sverigetema och hade bla-gula band lite har och var. (Konstigt nog vann vi inte "basta utkladningen", vi har overklagat beslutet och vantar pa nytt avgorande fran juryn...)

Efter nagra daquiris akte vi tuk-tuk till ett annat hostel dar vi hade hort att det skulle vara varldens festligaste "Full-moon-party". Det visade sig att "varldens party" inte borjade forrans vid 01, men det hade ingen sagt till oss sa vi tog en mojito salange. Plotsligt kom det fram tva ryska tjejer och borjade prata med oss. Trevligt tyckte vi innan en av tjejerna deklarerade att "de gillar tjejer och speciellt blonda svenskar och ville vi forresten folja med dem nagon annanstans?". A tog bestamt kommandot och beordrade E och J att sakta och mycket diskret dra sig mot utgangen. E & J trotsade order och sprang ut fran hostelet.

Vi bestamde att det var sakrare hemma pa "Loki" och stannade pa "Ribbon-party" resten av kvallen. Battre att ta det sakra fore det osakra liksom.


Lite mer Lima




Hur bra var Lima?



Sahar bra!!

Sista staden i Peru

Vi har, efter 20 timmars bussresa, kommit till vart sista stopp i Peru; Mancora. En hamnstad som kan sammanfattas med orden surfing, sol och bad. Vi overlever nog (om vi inte far slut pa solkram, da overlever Josse verkligen inte).

Matlagning 2.0

Vi har nu varit i Sydamerika i precis 7 veckor, lite drygt halva tiden alltsa!
Detta innebar ocksa att vi inte har lagat mat pa 7 veckor, vilket maste ses som nagot slags rekord. Idag blev fick vi i alla fall matlagningsabstinens alla 3 och bestamde oss snabbt och latt for att laga mat. Pannkakor! Eller Panqueques som det ocksa kallas i denna delen av varlden.



Vi forberedde noga smeten i det gemensamma hostel-koket. Humoret var pa topp och matlagningslusten likasa.
Tyvarr hade vi inte riktigt den ratta utrustningen...

Teflonpannan har namligen inte kommit till Peru an. Och saledes sag de forsta panqueques-arna ut sahar. Mums...
Men inte gav vi upp for det. J insag att det ar attityden som gor pannkakorna och borjade "schteka" ordentligt.



Vi lyckades tillslut fa till en bra hog med panqueques som imorgon ska avnjutas tillsammans med en picknic vid havet. Blir inte mycket battre an sa!


Äntligen i Lima

Vi har nu kommit fram till Lima (Perus huvudstad) efter en lite lattare bussresa an forra gangen. Denna resan tog bara fem timmar.

Lima ar en valdigt stor stad, hela 8 miljoner manniskor bor har, och vi bor i en stadsdel som heter Miraflores. Just det, och sa bor vi ca 2 kvarter fran havet och strandpromenaden. Inga spar av tsunamin, folk sager att den bara blev ca en meter hog har.

Varfor?

Vi gick in och lyssnade pa Eric Saades lat fran melodifestivalen. Varfor svenska folket, VARFOR?


Vi har ett husdjur


Sandboarding i Huacachina

Igar gjorde vi annu en ratt sjuk grej. Vi akte sand-buggy och sandboard mitt ute i oknen i Huacachina. Lyckades som vanligt fa den galnaste guiden, vill ni ha varldens adrenalinkick sa ak sand-buggy i 100 km i timmen. (Fraga efter Jorge som chauffor) 
Sandboardingen var ungefar som att aka snowboard, fast (intygar Agnes) mycket svarare. Sanden ar tyngre an sno och vi gjorde nagra ordentliga vurpor som kanns idag. Man kunde aven ligga pa mage pa bradan, vilket gick annu fortare och var sjukt kul.. tills det kom ett hopp!

Vi tror att vi har fatt bort all sand innanfor trosorna nu iallafall..  














Tsunamin

En tsunami ar pavag in mot Sydamerikas kust, just nu vet vi inte riktigt hur illa det blir nar den slar till. Vi tankte bara saga att vi vet om det och att vi haller oss uppdaterade med hjalp av utrikesdepartementet och andra hemsidor. Tack for all hjalp hemifran ocksa!

"Vinprovning" i Ica

Igar skulle vi pa vinprovning. Det visade sig inte alls vara vinprovning utan vin-shottning. Vi fick dessutom prova pisco pure, peruanernas alldeles egna tequila. Sa gick det som det gick.
Senare pa kvallen akte vi in till Ica och en stor festival med artister som tydligen ar valdigt kanda har. Vi hade aldrig hort talas om nagot av banden.
Fick aven en fin liten utskallning av varan "very good friend" Tony for att vi gick 2 meter fore honom. Vi forsokte tala om for honom att i Sverige ar detta inget konstigt men han fattade inte riktigt. Overbeskyddande?

Forsenad uppdatering om Machu Picchu

Det blev ju som sagt ingen promenad pa Inka-leden. Vi tog buss och tag istallet.

Vi var tvugna att ga upp kl "mycket tidigt" for att ta en buss till Olantayambodar vi bytte till tag. Detta tag hade valdigt mycket benutrymme, men gick i utbyte myyycket langsamt. Alingsaspendeln var, sa att saga, lika snabbt som ett x2000 i jamforelse.

Tillslut kom vi iaf till staden Aguas Calientes dar vi tog en buss till for att komma till sjalva Machu Piccu. Vi fick borja med att ga i 5 min (Guiden: Det tar 5 minuter om ni gar och 1 minut om ni springer) uppfor nagra smala stentrappor, efter vilka vi var latt anfadda, men vi var iaf uppe pa ca 3 min. Vi hade da kommit till en utsiktsplats, dar vi kunde sa Machu Picchu bre ut sig. Vi fick sedan en guidad tur av en festlig liten man som hallit guidade turer dar 3 ggr om dagen i 24 ar. Man kan saga att han kunde sin sak.





Lite fakta:
Machu Piccu "upptacktes" efter en skogsbrand ar 1911 av Hiram Bingham och tros ha byggts av Inka-folket under mitten av 1400-talet (fast egentligen upptacktes det inte alls av Hiram, lokalbefolkningen visste att det lag dar hela tiden).

Varfor Inka-folket gav sig av darifran ar det dock ingen som ar riktigt saker pa (varken Hiram eller lokalbefolkningen). Idag haller man fortfarande pa med utgravningar runt omkring Macchu Picchu och man tror att det ar ungefar 40% av staden som annu inte ar "upptackt".































Vi lever...

...men ar helt utmattade, svettiga och lite smatt darriga efter en busstur pa varldens kurvigaste vag fran Cusco till Ica och Huacachina.
Bussen skulle ta 16 timmar. Det var ett jordskred pa vagen. Bussen tog 23 timmar. Vi var aksjuka 20 av de timmarna.
Men vi overlever, och det som inte dodar det hardar, eller hur?

Huacachina ser dock lovande ut, en oas omgardat av hoga sanddynor och palmer. Det ar 30 grader varmt och vi har pool pa hostelet!
Vi kommer nog trivas har.


Sjukhusbesok i Cusco

Just det ja, E och A glomde visst att namna en sak igar. Av en slump hamnade namligen jag (J) pa sjukhuset har i Cusco igar morse.

Sahar gick det till:
E blev som sagt sjuk dagen innan Inka-promenaden. Darfor bestamde hon sig for att fa ett lakarintyg och lite mirakelpiller. J, som ocksa varit sjuk till och fran, tankte att det var val lika bra att hon ocksa fick detsamma.

Lakaren (som absolut inte kunde vara over 25 ar gammal) kom till hostelet, kollade, lyssnade och klamde pa magar och halsmandlar. Sedan fragade han om J hade haft problem med magen. Hon svarade ja, men sa att det nog inte var sa farligt. Doktorn tyckte dock att hon skulle komma med till sjukhuset for att ta lite tester, och man sager ju inte nej till en lakare (aven om han ar valdigt ung). Det visade sig att det visst befann sig en massa bakterier i Js mage, som inte alls skulle vara dar (och en massa som faktiskt skulle det) och den valdigt unga doktorn tyckte darfor att hon borde stanna over natten for att fa en massa grejer i dropp.

Pa rummet fanns platt-tv och (hall i er nu) playstation! Tyvarr kan man inte spela playstation med dropp i armen, men bara det faktum att det fanns dar var ganska upplyftande.

Imorse blev hon iaf utslappt och fick med sig en pase mediciner samt en uppmaning om att undvika ungefar det mesta i matvag (dvs: frukt, gronsaker, socker, choklad, mjolk, yoghurt, flingor och agg. Vad ska man ata da, undrade J? Soppa...och ris, blev svaret. Mums...). Innan hon gick fick hon aven posa framfor kamera med doktorn (inte den valdigt unga, en annan).

Imorgon blir det till att ta tag och buss upp till Machu Pichu. Kan nog bli en upplevelse for livet det med (och sa slipper man ju traningsvarken som Inka-leden skulle fort med sig).

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0