Hur det egentligen gick med inka-leden

En av fa inplanerade grejer pa den har resan var att den 4 mars ga inka-leden upp till Machu pichu. En trekking som skulle ta fyra dagar, tre natter och en jakla massa energi.

Det gick sadar.

Vi lyckades bli sjuka igen alla tre, det ar inte latt att vara backpacker. Alla smittar varandra eftersom man traffar sa mycket folk hela tiden. Det hela borjade med att Agnes varit sjuk och darfor kande att hon inte ville forstora resten av resan genom att vara ute i fyra dagar. Klokt beslut tyckte manga (mestadel mammorna), Agnes blev nastintill forvanad sjalv av det extremt vuxna beslutet. Emelie och Josse skulle fran borjan ha lamnat Agnes med en spanska for nyborjar-bok och en massa Israeler som bor pa vart hostel och alltsa gatt anda. Emelie hade kannt sig lite hangig innan ocksa men ville anda forsoka, fram tills hon fick feber kvallen innan. Da var det liksom kort..

Sa gick det med inka-leden.. Men visst var det ett vuxet beslut? Formodligen tar vi taget upp till Machu Pichu anda innan vi aker vidare.


Där vi hör hemma

Gardagen spenderade vi pa hastryggen i Anderna. Det var helt fantastiskt!

Vi hade bestamt oss redan innan for att vi valdigt garna ville rida nar vi var har. Det finns tyvarr en hel del oseriosa foretag har som inte bryr sig om hastarna utan bara pengarna och manga hastar ar darfor i daligt skick. Vi ville undvika detta och hittade ett seriost, familjeagt foretag via Lonely planet vid namn Perol Chico (http://www.perolchico.com/index.html). Ranchen lag en och en halv timme utanfor Cusco i "the Sacred Valley" och drevs av halv hollandaren Eduardo och hans fru. Agnes och Eduardo hade mycket gemensamt (...en hollandsk foralder och... det var det..)

Vi fick en snabb (cirka en timma, vilket far anses snabbt med peruanska matt matt (JAKLA prickar!!)) introduktion av hastarna och ridningen. Ridstilen visade sig vara ganska annorlunda fran den klassiskt engelska, bade Agnes och Josefine fick nastintill hjartstillestand nar det kom fram att hastarna toltade och inte travade. Med andra ord kunde man inte rida latt, HUR skulle detta ga? Bra for emelie visade det sig, liiite mindre bra for oss andra som ar vana vid dressyr och hoppning..

Hastarna var av rasen Peruansk Paso. En inhemsk ras som harstammar fran de hastar som togs hit av de spanska conquistadorerna pa 1500-talet. De liknas bast, och rids ungefar som Andalusiska hastar, dock ar de nagot nattare och mindre. Hastarna har en speciell gangart som kan liknas vid tolt men kallas "paso llano" 

Emelies hast i Paso llano:
http://www.perolchico.com/english/photo-gallery.php?page_number=2&category=1&sub_category=0#

En av stallets hingstar:
http://www.perolchico.com/english/photo-gallery.php?page_number=1&category=1&sub_category=0#

Nar vi skulle fa vara hastar var Josse pa toa (som alltid nar det hander nagot viktigt i vara liv) och foljande konversation agde rum:
Eduardo: Who is the most experinced rider of you?
Emelie&Agnes: We´re quite equal
Eduardo: But who wants the calmest horse?
Emelie&Agnes i kor: Josefine!! 
Eduardo: Okay great, cause we have one slow horse and two crazy horses

...Vi fick de galna hastarna. De var verkligen galna!  

Vi hade en stortskon guide vid namn Guido, en blandning mellan Jackie Chan och konstakaren Pluschenko. Nar vi fragade Eduardo om var guide pratade nagon engelska sa han "Eeeeh, he´s working on it.." Working on it betydde att han kunde saga "Okay?" och "Galopp?" men det gjorde inte sa mycket eftersom vi alla i princip foddes pa hastryggen och dessutom hade fullt upp med att njuta av hastarna och landskapet. 









Vi hade en helt perfekt dag med 6 timmar pa hastryggen, vilket verkligen kanns i rumpan idag. Det var hur roligt som helst att sitta pa en hast igen, kandes lite som att komma hem!

Dog bless you...

En rolig handelse som vi glomt beratta om:

Vi sitter pa plazan (torget) i Arequipa och dricker kaffe. Da kommer en man fram till oss och haller upp ett papper. Dar star det att han ar fran en organisation for dova och att han samlar in pengar. So far so good. Han hade dock stavat en liten detalj fel. "Dog" will bless you for giving money... Vi gissade att det nog skulle sta "God"  will bless you...

Grattis Justin!

Idag sager vi GRATTIS PA FODELSEDAGEN till Justin Bieber som fyller 16 ar!  We love you!

Och eftersom datorerna i detta land inte ar av det snabbare slaget sa far ni halla tillgodo med en lank istallet for ett klipp:

http://www.youtube.com/watch?v=LXUSaVw3Mvk&nofeather=True 

Idag har vi gatt en rundtur i stan. Vi gick uppfor varldens langsta backe och hamnade pa en utsiktsplats dar man kunde se ut over hela Cusco. Val vart den andnod som drabbade oss nar vi kommit halvvags upp. Sedan gick vi ner igen och gick och fikade. Efter det hade vi bestamt att vi ville gora flator (Hahahahahahahah, jaja, vi har inte dom tre sista bokstaverna i alfabetet, och orkar verkligen inte sitta och kopiera. Da blir det sahar ibland) i haret.  Det vill saga, tygtradar som flatats in i en slinga av haret, med lite parlor och annat kul pa. Den som inte flatades kunde roa sig med att leka med varldens sotaste 2-aring, som var dotter till flat-killen (det blir bara varre och varre det har).

Snart ska vi ga och ata pa den vegetariska (harekrischna-drivna) restaurangen Govindas, som verkar finnas overallt. 

 


Nyheter fran La paz

Vi fick precis reda pa att det har varit ett jattestort jordskred i La paz. Eftersom det regnat mer an vanligt i Bolivia de senaste veckorna sa var det tydligen inte det forsta men kanns anda lite laskigt eftersom vi var dar for 2 veckor sedan. Som tur var dog inga manniskor men over 400 hem forstordes i massorna;

http://www.dailymail.co.uk/news/article-1361226/Bolivian-mudslide-At-400-homes-destroyed-La-Paz.html?ITO=1490


Cusco

Nu ar vi i Cusco och forbereder oss mentalt (och fysiskt) for Inkaleden pa Fredag! Vi tog nattbussen hit fran Arequipa i lordagskvall, resan tog 11 timmar men E dackade efter 5 minuter och J & A efter 10 sa vi led inte onodigt mycket av reselangden. Vaknade med stela nackar och grusiga ogon i Cusco och tog oss snabbt till hostel Wild rover. Var ofortjant sega resten av dagen och somnade vid 8 pa kvallen for att vakna kl halv 11 imorse och inse att vi sovit mer an 14 timmar. Undrar om festkvallen i Arequipa tog kal pa oss eller om det bara var helt vanlig rese-trotthet, rostar nog pa det tidigare alternativet.

Idag: Upladdning for resten av veckan och speciellt infor helgen. Vi ska vara pa topp pa fredag har vi bestamt sa nu ar det bara att leva upp till kraven!


Utekvall med salsa och lammkött

Igar skulle vi egentligen ha akt till Colca Canyon. Det gjorde vi inte. Vi gick till en utsiktsplats ca 25 minuter promenad fran stan och sen gick fixade naglarna istallet.

Turen till Colca Canyon skulle varit en heldagstur i buss till en av varldens djupaste canyons. Och sa k-a-n-s-k-e man skulle fa se kondorer. Och sa skulle det regna hela dagen, enligt sakra kallor. Inget Colca for oss alltsa.

Pa kvallen hade vi bestamt oss for att vi skulle ga ut. Vissa sminkade sig for forsta gangen pa 5 veckor. Skrammande liten skillnad men sa hade vi ju inte de basta forutsattningarna att jobba med heller.

Forst var det quiz i baren och sedan (nar J och A nastan hade somnat) gick vi till klubben "Frog". Pa "Frog" spelade (14-ariga killar) mycket medryckande sydamerikansk musik. A och J vaknade genast till och visade upp sina hetaste salsamoves och vi undrade om dom 14-ariga killarna inte var lite for unga for att vara ute pa en klubb sa sent pa en fredagskvall. 

Pa klubben befann sig aven nagra killar som var en bra bit over 14 ar och lite for gamla for att vara ute sa sent pa en fredagskvall.
Kl 4 var det sovdags och vi vaknade kl 7 imorse. Morgonstund har guld i mund...

Ikvall tar vi nattbussen till Cusco foresten.

Eftersom Emelie ar ute pa egna aventyr for stunden kommer har en halsning fran oss alla (okej, vi ar bara
tva) till er alla!






Älskar ni oss fortfarande?


Guidad tur och kaffe pa Starbucks

Denna dag inleddes med en otroligt naringsrik frukost, bestaende av yoghurt (naturell, tro det eller ej! Dom har en "Supermercado" har och vi ar aterigen i himmelriket), flingor och vitt brod med marmelad. Sedan bestamde vi oss for att ga ut pa stan. Det var jattevarmt, idag igen. Sweet!

Nar vi borjade bli lite hungriga bestamde vi oss for att ta en kaffe pa Starbucks (yepp, det finns Starbucks har... Que pasa liksom?). Vi satte oss pa plazan (t-o-r-g-e-t, Niclas...hur manga ganger ska vi behova upprepa det?) vid katedralen (som vi faktiskt inte var inne i idag heller). Forst kom det fram en kille som ville salja solglasogon. Vi avbojde vanligt men bestamt. Sedan kom det en annan kille och satte sig brevid oss. Han fragade vart vi var ifran och vi (Josse) svarade: Suecia (onodigt att ljuga liksom...). Vi borjade sa smatt undra vad det var han ville salja men det framgick inte av konversationen. Det visade sig att han inte alls ville salja nagot, utan fragade vad vi tyckte om stan och erbjod sig att visa ett museum dar det tydligen skulle finnas en cool mumie. Vi tackade ja.

Det visade sig att muséet var stangt i februari, men killen (Alberto) hade tydligen kontakter for han ringde bara pa en ringklocka som fanns utanfor, och sa kom det en gubbe och slappte in oss. Muséet var faktiskt riktigt intressant och visade sig innehalla bade arkeologiska foremal fran Inka-tiden och lite fakta om handelser fran de senaste arhundradena.

Sedan fick vi en liten guidad tur av Alberto runt i Arequipa. Han visade oss nagra kyrkor och berattade lite om staden. Kul, eftersom vi annars antagligen bara gatt omkring lite planlost och inte fatt reda pa sa mycket alls. Nar det var dags for lunch gick vi tillbaka till hostelet men innan vi skiljdes at utbytte vi mejladresser och fick aven ett erbjudande om en salsa- och pisco sour-kvall. Sa kan det ga.


Arequipa by night




Efter att ha atit restaurangmat i drygt en manad sa ar vi ratt trotta pa den typen av mat. Som tur ar verkar Peru ha lite battre mat an Bolivia.
Bolivias matutbud: Pommes frites och salteñas (vilket resultarade i forlorade figurer....)

Perus matutbud verkar som sagt mycket battre. Vi har hittills atit foljande.
Josefine: Alpacka (smakade som flaskkotlett, spannande!)
Agnes: Trodde hon bestallde en fylld paprika, visade sig vara en fylld chilifrukt. Drack mest vatten av alla...
Emelie: Slog till med nagot sa exotiskt som en pasta.

Dags for middag igen, far se hur vagade vi ar denna gangen!

Arequipa

Forsta dagen i Arequipa, forsta dagen i Peru! Det vi hittills har sett av landet ser mycket bra ut. Redan i taxin fran busstationen igarkvall insag vi att vi har hamnat ratt. Satt lyriska med oppna munnar (Agnes var bara hungrig) och kommenterade husen, arkitekturen och de valvardade hundarna. Arequipa paminner lite om en Italiensk stad med sina vita hus, kullerstensgator och "plazor" (Niclas Helsen; det betyder torg!). Har ligger ocksa Perus storsta katedral (Tyvarr kan vi inte saga att vi har varit inne i den, for det var vi inte.... MEN vi var inne i en annan katedral. Den var fin.)




Det marks att Peru ar ett rikare land an Bolivia. Befolkningen verkar ha det battre stallt att doma av det vi har sett hittills. Konstigt nog verkar det inte vara sa mycket turister har trots det fina vadret (25 grader och sol) och med tanke pa hur vacker staden ar. Ganska skont tycker vi eftersom vi fick var beskarda del av turister i Copacabana.




Idag har vi shoppat klader, vilket ar konstigt med tanke pa att vi absolut inte har nagon plats i vara ryggsackar. Agnes kopte mest och hon har VERKLIGEN inte plats i sin, trots att hon har storst ryggsack. Forvanade?

Hola Peru

Vi har nu anlant till Peru och Arequipa!
Bussresan pa 9 timmar gick lattare an forvantat, trots kakao-forsaljare, panflojts-och-banjo-galna-gubbar och en baby i mittgangen!
Vi vet fortfarande inte vad som ar grejen med forsaljare pa bussen, men de hoppar noggrant over oss "gringas" nar de delar ut saker...

Eftersom vi ar i Peru ligger vi nu 6 timmar efter er! Klockan ar nu 09.10 nar detta publiceras :)

Edit: Josefine var forresten mycket o-odmjuk nar hon fick reda pa att hon hade ratt ang. "Country roads"....

Forsta bråket...

Manga undrar om vi har bråkat mycket under vara fyra veckor pa resande fot. En fullt berattigad fraga eftersom vi faktiskt har kant varandra i 20, respektiva 14 ar och hemma, allt som oftast, tjafsar om saker. Vi har tankt efter lite och kommit fram till att vi nog bara har haft ett "riktigt" bråk. Detta ar vad det handlade om:

Agnes sjunger pa laten "Take Me Home, Country Roads" och lagger fram fragan om hur texten egentligen gar. Vi ar overens om foljande:
Country Roads, take me home
To the place I belong
West Virginia, ******** mama
Take me home, country roads

Vara forslag:
Agnes: Country mama
Emelie: Come to mama
Josse: Mountain mama (erkanner, eftersom hon ar en mycket odmjuk person,
att hon formodligen har fel).

Vi vet fortfarande inte vem som har ratt.


Prislista

Pa begaran (fran pappa Ingmar) kommer har en liten "prislista" som ni dar hemma kan ha och jamfora med om ni skulle vilja. Valutan kallas bolivianska "sol" och en sol ar ungefar likvardig med en svensk krona.

* Coca-cola, 50 cl: 8 Bs
* Snickers: 8 Bs
* Natt pa hostel: Mellan 25-60 Bs
* Bensin: 3.50Bs/liter
* Taxi i ca 4h: 500 Bs
* Internet, 1h: Mellan 3-7 Bs
* Middag: 20-45 Bs
* Buss i ca 4h: 25-35 Bs

Ar det nagot mer ni vill veta sa sag till, vi levererar (as usual)!




Mardrom!!!

Vi skriver detta inlagg med sorg i vara hjartan..

Varan barbara (hahahaha, sa blev det BARBARA. Nu blev vi lite gladare..) dator har slutat fungera. En Asus, modellen kan vi kolla upp senare om det behovs. Eftersom det ar var karaste agodel och en av fa lankar hem fran andra sidan av jorden behover vi nu all hjalp vi kan fa! 

Datorn fungerade fint igar, sedan dess har ingen av oss rort den och alltsa har den inte skadats pa nagot satt. Vi har heller inte tagit bort nagot eller forsokt programera om nagot. Men idag nar vi satte pa den sa kom vi inte langre an till forsta "systemsidorna", dar systemfilerna brukar radas upp. Sen blev allting svart och sa stod det:
"Foljande fil saknas eller ar skadad
/windows/system32/1_intl.nls
Forsok reparera filen genom att starta installationsprogrammet for windows med hjalp av intsallationscd:n. Valj R vid forsta skarmbilden for reparation."

Vi forsokte med R men utan resultat, det jobbiga ar att datorn inte har cd-uttag och vi saknar installations-cd. Vi behover verkligen all hjalp vi kan fa, dels eftersom vi inte ar sa bra pa det har med datorer (okej, vi erkanner) men ocksa for att ni ska slippa lasa alla blogginlagg utan de tre magiska sista bokstaverna i alfabetet!  

VAD SKA VI GORA?


Copacabana

Igar skulle vi alltsa lamna La paz, det gick sadar.. Det visade sig namligen att det var major buss-strejk i Bolivia just den dagen. Foljande scenario utspelade sig i receptionen pa vart hostel:

(Tystnad uppstar nar vi fatt reda pa att bussen inte gar..)
Josse: Skit ocksa!

(Ytterligare en stunds tystnad foljer..)
Agnes: Kan vi inte ta taxi?

(Vi sneglar pa varandra eftersom Copacabana ligger 4 timmars bussresa fran La paz, taxi kanns ganska uteslutet)
Agnes: Alltsa... Jag ar serios!
Emelie: Ja, men vi maste faktiskt unna oss lite extra ibland.

Summan av det hela, vi tar alltsa TAXI i FYRA timmar och kan numera titulera oss "lyx-backpackers". Vi kan aven tillagga att taxi i fyra timmar kostar lika mycket som att aka hem fran Goteborg till Lerum. Ganska galet! 

Copacabana, dar vi ar nu, ligger precis pa gransen mellan Bolivia och Peru och ar en hamnstad vid Titicacasjon. Det har varit soligt och fint idag men blaser ganska mycket eftersom det ligger sa nara vattnet. Eftersom Agnes antibiotika inte riktigt verkar vara av den starkaste sorten, och eftersom Josse ocksa har varldens forkyldning ar vi antagligen lika pakladda som ni ar dar hemma.

Vi har precis tryckt i oss varsin pizza och strax ar det dags for lordags-mys. En av fa rutiner hemifran som vi lyckats halla fast vid. Darfor ar det lite extra viktigt for oss. Dagens lordagsgodis:

Agnes: Snickers och Doritos
Emelie: Pringles och Milkyway
Josse: Har funderat sedan tidigt imorse da hon vaknade, vet fortfarande inte vad hon vill ha. 
    


Amazonas!














Torsdag i La paz

Eftersom Agnes immunförsvar är ungefär lika bra som vägarna i Bolivia så blev vi tvunga att stanna i La paz en dag extra. Vi åker imorrn vidare till Titicaca sjön och staden Copacabana där vi hoppas på lite sol och bad (J hoppas att det är molnigt....) :)

Update: Bilder fran amazonas kommer nar vi far battre internet!


Amazonas del 3

3:e dagen

Vaknade till "skönsången" från en koloni vrålapor som hade bosatt sg ovanför våran lodge. Mycket trivsamt med husdjur.

En av lodgens övriga  "husdjur" var den 3 meter långa kajmanen "Big Joe" som hade sin konstanta plats under köket. Big Joe rörde sig inte mer än nödvändigt utan invaggade oss alla i en falsk trygghet om att han var en väluppfostrad kajman som inte äter turister. Tryggheten rubbades dock något när vi tredje dagen fick se honom ta sig 5 meter genom vattnet på under två sekunder. Någon hade slängt i en köttbit, så var det med den uppfostringen.

På förmiddagen gav vi oss ut för att fiska pirajor och leta efter sengångare innan det slutligen blev dags att åka tillbaka till Rurrenabaque igen. Vädret hade förbättrats avsevärt under natten och det var varmt igen. Något som J tydligen missade och eftersom hon tog av sig sin långärmade tröja för att "få lite färg" i båten hem (J: Det var faktiskt väääldigt varmt...).

 

Hon fick färg.

 

i Jeepen:

E: Asså Josse du är lite röd på axlarna!

A: Oj! Ta på dig tröjan en gång!

J: JÄVLAR!!!!!! Vad har hänt? Jag satt ju bara en jättekortstund utan tröja!

E: ...mitt i amazonas vid ekvatorn när det är sol ja!

J hade antagit färgen av en brandbil och hade väldigt lätt att hålla sig för skratt. Det hade tyvärr inte resten av jeepen och alla såg fascinerat på Js megabränna.

Amerikanska Alexis kläckte kommentaren: "You burn easily right?"

 

Vi kom tillslut tillbaka till Rurrenabaque där vi spenderade natten. Vi har nog aldrig varit så smutsiga, svettiga och allmänt äckliga som vi var när vi kom tilbaka. Hostelet hade dush, det säger allt!


Amazonas del 2

2:a dagen

Ovädret vi sett på natten vid horisonten väckte oss alla tidigt på morgonen. Att säga att det regnade är en underdrift. Frukost och sen stod det Pampasvandring och Andakondjakt på schemat. Vi utrustades alla med höga gummistövlar och Victor sa att "Det är ganska blött nu under regnperioden"....

Som de helylle-svenssons som vi är tänkte vi "jaja vi har ju i alla fall stövlarna"

Det var dock ingen som nämnde för oss att regnperiod i Pampas och regnperiod i Sverige inte riktigt är samma sak. Gummistövlarna hjälpte ungefär 5 minuter, sen blev vattnet lårhögt och stövlarna vattenfyllda.

Gick över pampas i vad som kändes som en evighet. Självklart skulle Agnes hetsa alla genom att säga "Det finns säkert blodiglar här!!"

Vi kom tillslut fram till en liten ö mitt i vattnet där det första vi fick se var två skelett på marken. De tre svenskarna gick igång och började spekulera om vad det kunde vara för "exotiskt" djur som dött innan Victor glatt upplyste oss om att det var två kor. Exotiskt!

Anakondorna tycktes tycka att det var lika onödigt att gå ut som vi tyckte och visade sig inte den första timmen. Tur att vi hade Victor! Den mannen hade mer energi än alla oss andra tillsammans och sprang runt bland träden och lyste med sin ficklampa efter "Ana". Tillslut lyckades han hitta några anakondor och vi kunde glatt traska hem genom träsket. Åtskilliga skämt om träskvatten drogs och vi blev alla peppade av låten "Nu ska vi gå på tigerjakt, vi kommer till ett träsk".

 

Senare på dagen slutade det faktiskt regna och vi spenderade eftermiddagen med floddelfinerna! En del icke-bakterie-rädda människor badade (mest amerikaner) men vi svenskar nöjde oss med att titta.

Vid middagen blev vi plötsligt upplysta om att det var "Valentines day" och killarna blev helt galna. Kvällen spenderades i "baren" (de hade både cola och öl!) spelandes kort med en amerikanska, en norrman, två engelsmän, en tysk och en aussie som var "made in taiwan".


Amazonas del 1

Sammanfattning av tre dagar i Amazonas!

Dag 1:

Vi gick upp alldeles för tidigt för vårat eget bästa (04.55) för att hinna med flyget ut till Rurrenabaque. Vi hade signat upp oss för något som kallades "Pampas tour" (ska villigt erkänna att ingen av oss hade helt bra koll på vad vi egentligen skulle göra mer än att se massa spännande djur)

"Flygplanet" visade sig i princip vara i storlek med en bil och J började åter igen gorma om testamente och att hon inte ville dö ung och speciellt inte i Bolvia. E fick agera psykolog och lugna J då A var fullt upptagen med att övertala sina bihålor att sammarbeta med henne den timman flygresan skulle vara.

Vi överlevde. "Landningsbanan" visade sig vara gräs, lite asfalt och två betande hästar. "Terminalen" var den väntade minibussen.

Väl inne i Rurrenabaque hittade vi företaget vi skulle resa med, Indigena tours, och träffade vår guide "Victor Hugo" (vet fortfarande inte om han drev med oss eller om han verkligen hette det...). Vi fick veta att turen vi skulle med på skulle börja med 3 1/2 timmas jeepfärd (5 timmar med bolivianska mått mätt) för att sedan följas av 4 timmar med båt på amazonasfloden innan vi slutligen skulle komma fram till lodgerna där vi skulle bo.

I "turplanen" stod det att den 3 1/2 timmas skumpiga jeepfärden på en lerig stig, skulle vara "half the fun". Det var det inte.

J kläckte kommentaren: "Mina bröst kommer aldrig bli sig lika"

Agnes: "Nää det ena kommer alltid sitta lite längre ner från och med nu"

När vi tillslut kom fram till Santa Rosa där vi skulle byta till båt så varnade våran guide oss för myggen och vi dränkte oss i myggsprej.

Trodde dock att långbyxorna skulle skydda benen och sprejade inte så mycket där. Det var dumt. Visade sig nämligen Amazonas myggor fullkomligt ÄLSKAR svenska flickors blod. Vi anlände slutligen till lodgen, med ben prickiga som salami.

Båtfärden var riktigt härlig dock, trots insekter. Vi såg bland annat sköldpaddor, vrålapor, silkesapor och en miljon olika fåglar. Vi fick dessutom se en orm komma simmande i vattnet och våran guide "went bananas",

Victor: LOOK LOOK! Baby Ana! Baby Ana twelwe a´clock!

Vi: Anna? Har han seriöst namn på alla ormar här?

Victor: NO NO! BabyAna! BABY ANAKONDA!

 

När vi kom fram visade det sig att våra lodger var hyddor sammanbundna med smala träramper, ungefär en halv meter ovanför vattenytan. Victor upplyste oss glatt om att det fanns x antal kajmaner under lodgerna, detta gjorde det extra spännande att gå på toa mitt i natten. Alltid en upplevelse att kissa brevid kackelackor och kajmaner liksom.. (Agnes: tack för pannlampan mamma!)

På kvällen tog vi oss ut med båten på floden igen för att leta eftter kajmaner och eldflugor. Det var en helt fantastiskt upplevelse att  tyst glida fram längs med floden i mörkret med stjärnorna ovanför. Eftersom det är regnperiod  pågick också världens åskoväder vid horisonten. Riktigt coolt!

 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0