En av fa inplanerade grejer pa den har resan var att den 4 mars ga inka-leden upp till Machu pichu. En trekking som skulle ta fyra dagar, tre natter och en jakla massa energi.

Det gick sadar.

Vi lyckades bli sjuka igen alla tre, det ar inte latt att vara backpacker. Alla smittar varandra eftersom man traffar sa mycket folk hela tiden. Det hela borjade med att Agnes varit sjuk och darfor kande att hon inte ville forstora resten av resan genom att vara ute i fyra dagar. Klokt beslut tyckte manga (mestadel mammorna), Agnes blev nastintill forvanad sjalv av det extremt vuxna beslutet. Emelie och Josse skulle fran borjan ha lamnat Agnes med en spanska for nyborjar-bok och en massa Israeler som bor pa vart hostel och alltsa gatt anda. Emelie hade kannt sig lite hangig innan ocksa men ville anda forsoka, fram tills hon fick feber kvallen innan. Da var det liksom kort..

Sa gick det med inka-leden.. Men visst var det ett vuxet beslut? Formodligen tar vi taget upp till Machu Pichu anda innan vi aker vidare.

Idag sager vi GRATTIS PA FODELSEDAGEN till Justin Bieber som fyller 16 ar!  We love you!

Och eftersom datorerna i detta land inte ar av det snabbare slaget sa far ni halla tillgodo med en lank istallet for ett klipp:

http://www.youtube.com/watch?v=LXUSaVw3Mvk&nofeather=True 

Idag har vi gatt en rundtur i stan. Vi gick uppfor varldens langsta backe och hamnade pa en utsiktsplats dar man kunde se ut over hela Cusco. Val vart den andnod som drabbade oss nar vi kommit halvvags upp. Sedan gick vi ner igen och gick och fikade. Efter det hade vi bestamt att vi ville gora flator (Hahahahahahahah, jaja, vi har inte dom tre sista bokstaverna i alfabetet, och orkar verkligen inte sitta och kopiera. Da blir det sahar ibland) i haret.  Det vill saga, tygtradar som flatats in i en slinga av haret, med lite parlor och annat kul pa. Den som inte flatades kunde roa sig med att leka med varldens sotaste 2-aring, som var dotter till flat-killen (det blir bara varre och varre det har).

Snart ska vi ga och ata pa den vegetariska (harekrischna-drivna) restaurangen Govindas, som verkar finnas overallt. 

 

Nu ar vi i Cusco och forbereder oss mentalt (och fysiskt) for Inkaleden pa Fredag! Vi tog nattbussen hit fran Arequipa i lordagskvall, resan tog 11 timmar men E dackade efter 5 minuter och J & A efter 10 sa vi led inte onodigt mycket av reselangden. Vaknade med stela nackar och grusiga ogon i Cusco och tog oss snabbt till hostel Wild rover. Var ofortjant sega resten av dagen och somnade vid 8 pa kvallen for att vakna kl halv 11 imorse och inse att vi sovit mer an 14 timmar. Undrar om festkvallen i Arequipa tog kal pa oss eller om det bara var helt vanlig rese-trotthet, rostar nog pa det tidigare alternativet.

Idag: Upladdning for resten av veckan och speciellt infor helgen. Vi ska vara pa topp pa fredag har vi bestamt sa nu ar det bara att leva upp till kraven!

Älskar ni oss fortfarande?

Country Roads, take me home
To the place I belong
West Virginia, ********  mama
Take me home, country roads

Vara forslag:
Agnes: Country mama
Emelie: Come to mama
Josse: Mountain mama (erkanner, eftersom hon ar en mycket odmjuk person, 
att hon formodligen har fel).

Vi vet fortfarande inte vem som har ratt.

Igar skulle vi alltsa lamna La paz, det gick sadar.. Det visade sig namligen att det var major buss-strejk i Bolivia just den dagen. Foljande scenario utspelade sig i receptionen pa vart hostel:

(Tystnad uppstar nar vi fatt reda pa att bussen inte gar..)
Josse: Skit ocksa!

(Ytterligare en stunds tystnad foljer..)
Agnes: Kan vi inte ta taxi?

(Vi sneglar pa varandra eftersom Copacabana ligger 4 timmars bussresa fran La paz, taxi kanns ganska uteslutet)
Agnes: Alltsa... Jag ar serios!
Emelie: Ja, men vi maste faktiskt unna oss lite extra ibland.

Summan av det hela, vi tar alltsa TAXI i FYRA timmar och kan numera titulera oss "lyx-backpackers". Vi kan aven tillagga att taxi i fyra timmar kostar lika mycket som att aka hem fran Goteborg till Lerum. Ganska galet! 

Copacabana, dar vi ar nu, ligger precis pa gransen mellan Bolivia och Peru och ar en hamnstad vid Titicacasjon. Det har varit soligt och fint idag men blaser ganska mycket eftersom det ligger sa nara vattnet. Eftersom Agnes antibiotika inte riktigt verkar vara av den starkaste sorten, och eftersom Josse ocksa har varldens forkyldning ar vi antagligen lika pakladda som ni ar dar hemma.

Vi har precis tryckt i oss varsin pizza och strax ar det dags for lordags-mys. En av fa rutiner hemifran som vi lyckats halla fast vid. Darfor ar det lite extra viktigt for oss. Dagens lordagsgodis:

Agnes: Snickers och Doritos
Emelie: Pringles och Milkyway
Josse: Har funderat sedan tidigt imorse da hon vaknade, vet fortfarande inte vad hon vill ha. 
    

Eftersom Agnes immunförsvar är ungefär lika bra som vägarna i Bolivia så blev vi tvunga att stanna i La paz en dag extra. Vi åker imorrn vidare till Titicaca sjön och staden Copacabana där vi hoppas på lite sol och bad (J hoppas att det är molnigt....) :)

Update: Bilder fran amazonas kommer nar vi far battre internet!

3:e dagen

Vaknade till "skönsången" från en koloni vrålapor som hade bosatt sg ovanför våran lodge. Mycket trivsamt med husdjur.

En av lodgens övriga  "husdjur" var den 3 meter långa kajmanen "Big Joe" som hade sin konstanta plats under köket. Big Joe rörde sig inte mer än nödvändigt utan invaggade oss alla i en falsk trygghet om att han var en väluppfostrad kajman som inte äter turister. Tryggheten rubbades dock något när vi tredje dagen fick se honom ta sig 5 meter genom vattnet på under två sekunder. Någon hade slängt i en köttbit, så var det med den uppfostringen.

På förmiddagen gav vi oss ut för att fiska pirajor och leta efter sengångare innan det slutligen blev dags att åka tillbaka till Rurrenabaque igen. Vädret hade förbättrats avsevärt under natten och det var varmt igen. Något som J tydligen missade och eftersom hon tog av sig sin långärmade tröja för att "få lite färg" i båten hem (J: Det var faktiskt väääldigt varmt...).

Hon fick färg.

i Jeepen:

E: Asså Josse du är lite röd på axlarna!

A: Oj! Ta på dig tröjan en gång!

J: JÄVLAR!!!!!! Vad har hänt? Jag satt ju bara en jättekortstund utan tröja!

E: ...mitt i amazonas vid ekvatorn när det är sol ja!

J hade antagit färgen av en brandbil och hade väldigt lätt att hålla sig för skratt. Det hade tyvärr inte resten av jeepen och alla såg fascinerat på Js megabränna.

Amerikanska Alexis kläckte kommentaren: "You burn easily right?"

Vi kom tillslut tillbaka till Rurrenabaque där vi spenderade natten. Vi har nog aldrig varit så smutsiga, svettiga och allmänt äckliga som vi var när vi kom tilbaka. Hostelet hade dush, det säger allt!

2:a dagen

Ovädret vi sett på natten vid horisonten väckte oss alla tidigt på morgonen. Att säga att det regnade är en underdrift. Frukost och sen stod det Pampasvandring och Andakondjakt på schemat. Vi utrustades alla med höga gummistövlar och Victor sa att "Det är ganska blött nu under regnperioden"....

Som de helylle-svenssons som vi är tänkte vi "jaja vi har ju i alla fall stövlarna"

Det var dock ingen som nämnde för oss att regnperiod i Pampas och regnperiod i Sverige inte riktigt är samma sak. Gummistövlarna hjälpte ungefär 5 minuter, sen blev vattnet lårhögt och stövlarna vattenfyllda.

Gick över pampas i vad som kändes som en evighet. Självklart skulle Agnes hetsa alla genom att säga "Det finns säkert blodiglar här!!"

Vi kom tillslut fram till en liten ö mitt i vattnet där det första vi fick se var två skelett på marken. De tre svenskarna gick igång och började spekulera om vad det kunde vara för "exotiskt" djur som dött innan Victor glatt upplyste oss om att det var två kor. Exotiskt!

Anakondorna tycktes tycka att det var lika onödigt att gå ut som vi tyckte och visade sig inte den första timmen. Tur att vi hade Victor! Den mannen hade mer energi än alla oss andra tillsammans och sprang runt bland träden och lyste med sin ficklampa efter "Ana". Tillslut lyckades han hitta några anakondor och vi kunde glatt traska hem genom träsket. Åtskilliga skämt om träskvatten drogs och vi blev alla peppade av låten "Nu ska vi gå på tigerjakt, vi kommer till ett träsk".

Senare på dagen slutade det faktiskt regna och vi spenderade eftermiddagen med floddelfinerna! En del icke-bakterie-rädda människor badade (mest amerikaner) men vi svenskar nöjde oss med att titta.

Vid middagen blev vi plötsligt upplysta om att det var "Valentines day" och killarna blev helt galna. Kvällen spenderades i "baren" (de hade både cola och öl!) spelandes kort med en amerikanska, en norrman, två engelsmän, en tysk och en aussie som var "made in taiwan".

Sammanfattning av tre dagar i Amazonas!

Dag 1:

Vi gick upp alldeles för tidigt för vårat eget bästa (04.55) för att hinna med flyget ut till Rurrenabaque. Vi hade signat upp oss för något som kallades "Pampas tour" (ska villigt erkänna att ingen av oss hade helt bra koll på vad vi egentligen skulle göra mer än att se massa spännande djur)

"Flygplanet" visade sig i princip vara i storlek med en bil och J började åter igen gorma om testamente och att hon inte ville dö ung och speciellt inte i Bolvia. E fick agera psykolog och lugna J då A var fullt upptagen med att övertala sina bihålor att sammarbeta med henne den timman flygresan skulle vara.

Vi överlevde. "Landningsbanan" visade sig vara gräs, lite asfalt och två betande hästar. "Terminalen" var den väntade minibussen.

Väl inne i Rurrenabaque hittade vi företaget vi skulle resa med, Indigena tours, och träffade vår guide "Victor Hugo" (vet fortfarande inte om han drev med oss eller om han verkligen hette det...). Vi fick veta att turen vi skulle med på skulle börja med 3 1/2 timmas jeepfärd (5 timmar med bolivianska mått mätt) för att sedan följas av 4 timmar med båt på amazonasfloden innan vi slutligen skulle komma fram till lodgerna där vi skulle bo.

I "turplanen" stod det att den 3 1/2 timmas skumpiga jeepfärden på en lerig stig, skulle vara "half the fun". Det var det inte.

J kläckte kommentaren: "Mina bröst kommer aldrig bli sig lika"

Agnes: "Nää det ena kommer alltid sitta lite längre ner från och med nu"

När vi tillslut kom fram till Santa Rosa där vi skulle byta till båt så varnade våran guide oss för myggen och vi dränkte oss i myggsprej.

Trodde dock att långbyxorna skulle skydda benen och sprejade inte så mycket där. Det var dumt. Visade sig nämligen Amazonas myggor fullkomligt ÄLSKAR svenska flickors blod. Vi anlände slutligen till lodgen, med ben prickiga som salami.

Båtfärden var riktigt härlig dock, trots insekter. Vi såg bland annat sköldpaddor, vrålapor, silkesapor och en miljon olika fåglar. Vi fick dessutom se en orm komma simmande i vattnet och våran guide "went bananas",

Victor: LOOK LOOK! Baby Ana! Baby Ana twelwe a´clock!

Vi: Anna? Har han seriöst namn på alla ormar här?

Victor: NO NO! BabyAna! BABY ANAKONDA!

När vi kom fram visade det sig att våra lodger var hyddor sammanbundna med smala träramper, ungefär en halv meter ovanför vattenytan. Victor upplyste oss glatt om att det fanns x antal kajmaner under lodgerna, detta gjorde det extra spännande att gå på toa mitt i natten. Alltid en upplevelse att kissa brevid kackelackor och kajmaner liksom.. (Agnes: tack för pannlampan mamma!)

På kvällen tog vi oss ut med båten på floden igen för att leta eftter kajmaner och eldflugor. Det var en helt fantastiskt upplevelse att  tyst glida fram längs med floden i mörkret med stjärnorna ovanför. Eftersom det är regnperiod  pågick också världens åskoväder vid horisonten. Riktigt coolt!