Där vi hör hemma
Gardagen spenderade vi pa hastryggen i Anderna. Det var helt fantastiskt!
Vi hade bestamt oss redan innan for att vi valdigt garna ville rida nar vi var har. Det finns tyvarr en hel del oseriosa foretag har som inte bryr sig om hastarna utan bara pengarna och manga hastar ar darfor i daligt skick. Vi ville undvika detta och hittade ett seriost, familjeagt foretag via Lonely planet vid namn Perol Chico (http://www.perolchico.com/index.html). Ranchen lag en och en halv timme utanfor Cusco i "the Sacred Valley" och drevs av halv hollandaren Eduardo och hans fru. Agnes och Eduardo hade mycket gemensamt (...en hollandsk foralder och... det var det..)
Vi fick en snabb (cirka en timma, vilket far anses snabbt med peruanska matt matt (JAKLA prickar!!)) introduktion av hastarna och ridningen. Ridstilen visade sig vara ganska annorlunda fran den klassiskt engelska, bade Agnes och Josefine fick nastintill hjartstillestand nar det kom fram att hastarna toltade och inte travade. Med andra ord kunde man inte rida latt, HUR skulle detta ga? Bra for emelie visade det sig, liiite mindre bra for oss andra som ar vana vid dressyr och hoppning..
Hastarna var av rasen Peruansk Paso. En inhemsk ras som harstammar fran de hastar som togs hit av de spanska conquistadorerna pa 1500-talet. De liknas bast, och rids ungefar som Andalusiska hastar, dock ar de nagot nattare och mindre. Hastarna har en speciell gangart som kan liknas vid tolt men kallas "paso llano"
Emelies hast i Paso llano:
http://www.perolchico.com/english/photo-gallery.php?page_number=2&category=1&sub_category=0#
En av stallets hingstar:
http://www.perolchico.com/english/photo-gallery.php?page_number=1&category=1&sub_category=0#
Nar vi skulle fa vara hastar var Josse pa toa (som alltid nar det hander nagot viktigt i vara liv) och foljande konversation agde rum:
Eduardo: Who is the most experinced rider of you?
Emelie&Agnes: We´re quite equal
Eduardo: But who wants the calmest horse?
Emelie&Agnes i kor: Josefine!!
Eduardo: Okay great, cause we have one slow horse and two crazy horses
...Vi fick de galna hastarna. De var verkligen galna!
Vi hade en stortskon guide vid namn Guido, en blandning mellan Jackie Chan och konstakaren Pluschenko. Nar vi fragade Eduardo om var guide pratade nagon engelska sa han "Eeeeh, he´s working on it.." Working on it betydde att han kunde saga "Okay?" och "Galopp?" men det gjorde inte sa mycket eftersom vi alla i princip foddes pa hastryggen och dessutom hade fullt upp med att njuta av hastarna och landskapet.
Vi hade en helt perfekt dag med 6 timmar pa hastryggen, vilket verkligen kanns i rumpan idag. Det var hur roligt som helst att sitta pa en hast igen, kandes lite som att komma hem!
Vi hade bestamt oss redan innan for att vi valdigt garna ville rida nar vi var har. Det finns tyvarr en hel del oseriosa foretag har som inte bryr sig om hastarna utan bara pengarna och manga hastar ar darfor i daligt skick. Vi ville undvika detta och hittade ett seriost, familjeagt foretag via Lonely planet vid namn Perol Chico (http://www.perolchico.com/index.html). Ranchen lag en och en halv timme utanfor Cusco i "the Sacred Valley" och drevs av halv hollandaren Eduardo och hans fru. Agnes och Eduardo hade mycket gemensamt (...en hollandsk foralder och... det var det..)
Vi fick en snabb (cirka en timma, vilket far anses snabbt med peruanska matt matt (JAKLA prickar!!)) introduktion av hastarna och ridningen. Ridstilen visade sig vara ganska annorlunda fran den klassiskt engelska, bade Agnes och Josefine fick nastintill hjartstillestand nar det kom fram att hastarna toltade och inte travade. Med andra ord kunde man inte rida latt, HUR skulle detta ga? Bra for emelie visade det sig, liiite mindre bra for oss andra som ar vana vid dressyr och hoppning..
Hastarna var av rasen Peruansk Paso. En inhemsk ras som harstammar fran de hastar som togs hit av de spanska conquistadorerna pa 1500-talet. De liknas bast, och rids ungefar som Andalusiska hastar, dock ar de nagot nattare och mindre. Hastarna har en speciell gangart som kan liknas vid tolt men kallas "paso llano"
Emelies hast i Paso llano:
http://www.perolchico.com/english/photo-gallery.php?page_number=2&category=1&sub_category=0#
En av stallets hingstar:
http://www.perolchico.com/english/photo-gallery.php?page_number=1&category=1&sub_category=0#
Nar vi skulle fa vara hastar var Josse pa toa (som alltid nar det hander nagot viktigt i vara liv) och foljande konversation agde rum:
Eduardo: Who is the most experinced rider of you?
Emelie&Agnes: We´re quite equal
Eduardo: But who wants the calmest horse?
Emelie&Agnes i kor: Josefine!!
Eduardo: Okay great, cause we have one slow horse and two crazy horses
...Vi fick de galna hastarna. De var verkligen galna!
Vi hade en stortskon guide vid namn Guido, en blandning mellan Jackie Chan och konstakaren Pluschenko. Nar vi fragade Eduardo om var guide pratade nagon engelska sa han "Eeeeh, he´s working on it.." Working on it betydde att han kunde saga "Okay?" och "Galopp?" men det gjorde inte sa mycket eftersom vi alla i princip foddes pa hastryggen och dessutom hade fullt upp med att njuta av hastarna och landskapet.
Vi hade en helt perfekt dag med 6 timmar pa hastryggen, vilket verkligen kanns i rumpan idag. Det var hur roligt som helst att sitta pa en hast igen, kandes lite som att komma hem!
Kommentarer
Postat av: Mamma Marie
Åh, vad roligt! Det är första gången jag blir lite avundsjuk på er... Jag kan föreställa mig att det var härligt! Det absolut bästa sättet att se världen år, enligt min mening,från hästryggen. Det stod ju att man kunde rida till Machu Pichu också? Det hade väl varit något? Ser fram emot fler bilder. Det där med Emelies häst fattar jag inte. Det var ju många olika? Kram på er!
Trackback
