It's all about timing
Ikvall har vi varit pa bio. Det var dock nara att vi inte hann dit. Foljande handelser ledde till att vi (pa sekunden) kom dit i tid:
Vi hade bestamt att vi skulle ata pa en thairestaurang som lag ganska nara vart hostel (Phad Thai-suget blev helt enkelt for starkt). Detta gick utan storre missoden. Vi hade dock inte riktigt koll pa tiden for i Ecuador finns det inga klockor pa restauranger/busstationer/hostels/andra offentliga platser och vi har inte sa ofta med oss vara mobiler.
Vi gick iallafall ut fran restaurangen och bestamde oss for att ga en bit innan vi skulle ta en taxi till bion. Sedan papekade J att vi kanske anda borde ta en taxi ganska snart, eftersom vi inte visste vad klockan var. A holl med, men vi gick anda en liten bit till innan vi vinkade in en taxi. Chaufforen nickade nar vi fragade om han visste vart bion lag, och vi hoppade in.
Det visade sig att taxichaufforen inte alls visste vart bion lag. Sedan visade det sig ocksa att det var valdigt langesedan taxichaufforen hade tankat, och nar vi var nagonstans mitt i stan fick vi bensinstopp. Vi visste fortfarande inte vad klockan var, for det fanns ingen klocka i bilen (no shit Sherlock...) men taxichaufforen pekade ut den ungefarliga riktningen och sa att "det inte var sa langt".
Vi hjalpte honom sedan att putta bilen till sidan av vagen, betalade och borjade ga i den riktning han hade pekat ut. Efter en liten bit kollade vi pa kartan. Vi var inte alls nara bion. Vi var faktiskt valdigt langt ifran bion. Darfor stannade vi en annan taxi och sag pa hans klocka (japp, han hade faktiskt en) att det var tva minuter kvar tills bion skulle borja. Den nya taxichaufforen var av den pratglada typen, och medan vi nervost satt och kollade pa klockan pratade han pa om vadret i Quito och fragade oss om fraser pa svenska (nu kan han saga: "Hej" och "Hejda" med perfekt uttal).
Nar vi kom fram till bion, 5 minuter efter att bion borjat, visade det sig att vi bara hade en 10 dollars-sedel och chaufforen hade ingen vaxel. Typiskt. Efter en stund kom han pa att han hade pengar i ett par andra byxor som han hade i bagaget. Sa vi fick var vaxel, sprang in pa bion och satte oss, PRECIS nar filmen borjade (10 minuter efter utsatt tid. Ibland gillar vi faktiskt Ecuadoriansk tid).
Vi hade bestamt att vi skulle ata pa en thairestaurang som lag ganska nara vart hostel (Phad Thai-suget blev helt enkelt for starkt). Detta gick utan storre missoden. Vi hade dock inte riktigt koll pa tiden for i Ecuador finns det inga klockor pa restauranger/busstationer/hostels/andra offentliga platser och vi har inte sa ofta med oss vara mobiler.
Vi gick iallafall ut fran restaurangen och bestamde oss for att ga en bit innan vi skulle ta en taxi till bion. Sedan papekade J att vi kanske anda borde ta en taxi ganska snart, eftersom vi inte visste vad klockan var. A holl med, men vi gick anda en liten bit till innan vi vinkade in en taxi. Chaufforen nickade nar vi fragade om han visste vart bion lag, och vi hoppade in.
Det visade sig att taxichaufforen inte alls visste vart bion lag. Sedan visade det sig ocksa att det var valdigt langesedan taxichaufforen hade tankat, och nar vi var nagonstans mitt i stan fick vi bensinstopp. Vi visste fortfarande inte vad klockan var, for det fanns ingen klocka i bilen (no shit Sherlock...) men taxichaufforen pekade ut den ungefarliga riktningen och sa att "det inte var sa langt".
Vi hjalpte honom sedan att putta bilen till sidan av vagen, betalade och borjade ga i den riktning han hade pekat ut. Efter en liten bit kollade vi pa kartan. Vi var inte alls nara bion. Vi var faktiskt valdigt langt ifran bion. Darfor stannade vi en annan taxi och sag pa hans klocka (japp, han hade faktiskt en) att det var tva minuter kvar tills bion skulle borja. Den nya taxichaufforen var av den pratglada typen, och medan vi nervost satt och kollade pa klockan pratade han pa om vadret i Quito och fragade oss om fraser pa svenska (nu kan han saga: "Hej" och "Hejda" med perfekt uttal).
Nar vi kom fram till bion, 5 minuter efter att bion borjat, visade det sig att vi bara hade en 10 dollars-sedel och chaufforen hade ingen vaxel. Typiskt. Efter en stund kom han pa att han hade pengar i ett par andra byxor som han hade i bagaget. Sa vi fick var vaxel, sprang in pa bion och satte oss, PRECIS nar filmen borjade (10 minuter efter utsatt tid. Ibland gillar vi faktiskt Ecuadoriansk tid).
Kommentarer
Postat av: Helena
Var det en spännande film? eller var vägen dit mer spännande?
Postat av: Josselin
Filmen var inte sa spannande...det ar allt jag har att saga ;)
Trackback
